I helgens halvruskiga höstväder hade inte mindre än fyra partiledare lyckats boka in sina sommartal.
Även om betydelsen av dessa tal inte ska överdrivas, speciellt inte under ett mellanvalsår, visade Stefan Löfvens tal i Stockholm ett starkt fokus på utbildning och skola en fortsatt tydlig väg för Socialdemokratin.
Att ge alla barn en fullgod skolgång oavsett klasstillhörighet och familjebakgrund är en ytterst viktig faktor för sysselsättning och tillväxt, inte minst för Sveriges LO-anslutna.
Här är Socialdemokratin stark.
Sysselsättningen har ökat och arbetslösheten sjunkit det senaste året. Som statistiska centralbyrån kunde visa för någon vecka sedan är också ungdomsarbetslösheten lägre än på 13 år. Men naturligtvis räcker det inte. Det behövs mer av utbildningssatsningar, investeringar och bostadsbyggande.
Just bostadsbyggandet, speciellt för unga, var också temat för Jonas Sjöstedts sommartal i Umeå.
Det är dessa handfasta, konkreta och verklighetsnära satsningar, utbildning, bostäder och investeringar, som ett rödgrönt styre naturligt bör satsa på och som Löfven gärna får prata mer om. (Och gärna mindre om förment populistiska förslag som att förbjuda tiggeri, vilket knappast är högsta prioritet bland socialdemokratiska väljare)
Isabella Lövin, MP, höll sitt första sommartal som språkrör i Avesta. Betydelsen av detta tal hade på förhand kraftigt upphaussats av både media och statsvetare. Nu blev det inte så överväldigande. Klimat och kortare arbetstid var två av huvudpunkterna. Ganska naturligt, alltså, och varför just detta tal skulle vara så avgörande för Miljöpartiets resultat i valet om två år är en stor gåta, om inte syftet med medias svartmålning är att dumpa Miljöpartiet ytterligare i opinionsundersökningarna.
Liberalernas Jan Björklund lanserade i sitt sommartal åter en rad förslag på skolområdet. Men inte heller denna gång lyckas Liberalerna nå en sammanhållen linje. Liberalernas huvudsakliga skolpolitik, det vill säga privata vinstuttag i stället för utbildning, har i opposition kompletterats med först hårdare tag mot elever och i Jan Björklunds tal nu även hårdare tag mot lärare.
En nödvändig satsning på bra lärarutbildning skapas inte genom att först strypa intagningen till lärarlinjen. Och kontrasten var slående jämfört med det förslag om kraftigt utökad lärarutbildning och storsatsning på barns läsande som Stefan Löfven och Gustav Fridolin hade presenterat tidigare under söndagen.
Men det är uppenbart att basala faktorer för en fungerande skolpolitik, som utbildning, läsande och lärande i stället för vinstuttag, fortfarande är främmande fåglar för Liberalerna.
