Moderaternas förslag att skärpa kraven för bidragstagare har inte ett dugg med integration eller sysselsättning att göra. Syftet är i stället att pressa ned lönerna, främst för LO-anslutna. Det blir uppenbart om vi sneglar på vårt grannland Danmark. Där har Moderaternas tre bidragsförslag redan införts.
Det första förslaget, en generell bidragssänkning, började fasas in när den borgerliga danska regeringen förra året sänkte det så kallade ”integrationsbidraget”. Efter den senaste sänkningen har bidraget för många närmast halverats.
Nu kunde man tro att ett bidrag med namnet ”integrationsbidrag” har någonting med nyanlända att göra. Så är det inte alls. ”Integrationsbidrag” är i stället ett annat utryck för att strypa bidragen för alla som bott utomlands något år under de senaste åtta åren.
Med den långtgående bidragssänkningen skapas en kader fattiga låginkomsttagare som sätter press på hela lönerörelsen. Och även om det varit lättast för den danska regeringen att kasta in invandrare i denna grupp duger infödda fattiga danskar lika bra. 1 700 infödda danskar har på detta sätt fått se sina bidrag förtvina.
Det här följer en gammal högerekonomisk linje som fanns långt före dagens invandring.
”Hungriga lejon jagar bäst”, sa högerekonomen Marian Radetzky i SVT redan år 1997. Han ansåg att ersättningen för arbetslösa borde sänkas till omkring 5 000 kronor i månaden.
När arbetslösa som tvingas acceptera väldigt låga löner för att inte svälta ihjäl blir tillräckligt många skapas den kader som pressar allas löner. Här syns det verkliga syftet med Moderaternas och den danska regeringens förslag.
Danmark har också redan infört det andra av Moderaternas bidragsförslag, förslaget att sätta ett tak för de sammanlagda bidrag som kan utgå till en och samma familj. När Moderatledaren Anna Kinberg Batra i somras gjorde detta förslag till sitt sa hon att det finns familjer som lyckas få ihop uppåt 30 000 kronor i månadsbidrag.
Det är en summa som naturligtvis sticker i ögonen. Kruxet är bara, vilket avslöjades några veckor senare, att dessa få fall var ett resultat av att privata hyresvärdar tog tillfället i akt att begära ockerhyror från socialförvaltningen för sina bostäder. Bidragen gick alltså inte till de fattiga familjerna. De gick direkt till de redan stenrika hyresvärdarna.
Föga överraskande är den mest märkbara effekten av bidragstaket i Danmark att fler fattiga familjer blivit bostadslösa. Det tydligaste lönesänkarförslaget från Moderaterna är ändå det tredje förslaget, att de som får bidrag måste utföra någon form av motprestation.
Att ordna beredskapsarbeten för att sysselsätta människor och samtidigt täcka upp för arbetskraftsbrist är naturligtvis bra. Det är en linje socialdemokratiska regeringar länge har använt sig av. Men detta moderata förslag – som alltså redan är infört i Danmark – är något helt annat. Enligt borgerliga Venstres arbetsmarknadspolitiska talesperson Hans Andersen var den uttalade ambitionen att få människor att ta jobb till låga löner. På detta sätt växer kadern av lönepressare.
Stridsropet ”Det ska löna sig att arbeta”, som är detsamma för danska Venstre och svenska Moderaterna, har alltså inget med arbetskraftens väl och ve att göra. Snarare ska lönsamheten upp för de företag som med lagens hjälp kan pressa ned lönerna. Här ser vi framtidens Sverige med en moderatledd regering.
Den danska lagstiftningen har dessutom fördömts av FN-organet UNHCR som diskriminerande och omänsklig, och Röda Korset och andra frivilligorganisationer har redan presenterat larmrapporter om ökad fattigdom utan att den danska regeringen har reagerat.
Tyvärr är svenska moderater knappast mer lyhörda för krav på värdiga livsvillkor.
