”Sverige behöver en nationell plan för demens”

Norden_debatt_demensstrategi

Ewa Persson Göransson och Lars Rottem Krangnes.

ARBETET DEBATT. 160 000 människor lever med demens i Sverige. Trots det saknar Sverige saknar en nationell handlingsplan, skriver Ewa Persson Göransson och Lars Rottem Krangnes på Nordens Välfärdscenter.

Det är lätt att avfärda handlingsplaner som hyllvärmare utan positiva effekter i praktiken. Erfarenheter från både de övriga nordiska länderna och från Sverige talar dock för motsatsen, vilket framgår av Nordens Välfärdscenters rapport Demens – möjligheter till livskvalitet.

I Danmark och Norge har nationella demensplaner gjort det möjligt att samordna nationella, regionala och lokala insatser för att motverka ökningen och förbättra vården. Det kan handla om nationella forskningsprogram och databaser som kopplas upp mot lokal praktik inom diagnostisering och vård, nationella ramverk för lokalt samarbete mellan kommunen och frivilliga organisationer om bland annat anhörigskolor, eller lagstiftning om kommunens skyldighet att utarbeta individuella planer för demenssjuka och ekonomiskt stöd för att bygga ut dagverksamhet och avlastning för anhöriga.

Även svenska erfarenheter pekar på att nationella dokument kan leda till förbättringar. Sedan 2010 finns nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. De innehåller rekommendationer om diagnostik, personcentrerad omvårdnad, läkemedel, dagverksamhet, boende och stöd till anhöriga. En utvärdering som gjordes 2014 visar att riktlinjerna har fått ett stort genomslag. De flesta kommuner och landsting har vårdprogram eller andra riktlinjer som beskriver hur vård och omsorg ska utformas.

Men utvärderingen pekar också på stora skillnader mellan svenska kommuner. Det handlar exempelvis om vilka utredningsmetoder som används, i vilken utsträckning som läkemedel förskrivs och vilka insatser kommunerna erbjuder personer med demenssjukdom och deras anhöriga.

Kunskapen om vilka insatser som erbjuds når inte alltid ut till dem som berörs. Ofta brister det också i samordningen mellan landsting respektive regioner och kommuner.

Det är just inom dessa områden som de danska och norska handlingsplanerna har gjort skillnad.

De första nationella demensplanerna i Danmark och Norge har även visat sig vara ett slags måttstock som driver fram nya mål. Norge har antagit sin andra handlingsplan och även i Danmark arbetar man med en uppdatering. Exempel på nya åtgärder är att ta fram kunskapspaket för arbetsliv och servicenäringar om demens, att utveckla kursverksamheten för anhöriga och personer med demens samt ett treårigt program för att utveckla nya uppföljningsmodeller riktade mot personer som fått diagnosen.

Den svenska regeringen har bett Socialstyrelsen att ta fram underlag till en nationell strategi kring demens, ett beslut som kan vara ett första steg mot en konkret handlingsplan. Det är viktigt att man i det arbetet tar vara på våra nordiska grannars erfarenheter. Nordens Välfärdscenters rapport Demens – möjligheter till livskvalitet visar exempel på arbetet med nationella planer och välfungerande lokal praktik inom demensvården i de nordiska länderna. Den kan vara en inspirationskälla för beslutsfattare och praktiker på såväl nationell som regional och lokal nivå.

Ewa Persson Göransson, direktör Nordens Välfärdscenter
Lars Rottem Krangnes, projektledare Nordens Välfärdscenter

Arbetet Debatt

Kommentera den här artikeln