LO-förbunden oroas för en kollapsad samordning i kommande avtalsrörelse. Snart inleder facken samtal om framtidens löner. ”Vi hatar inte varandra men vi står långt ifrån varandra när det ska samordnas”, säger Elektrikernas förhandlingschef Urban Pettersson.

I höst ska LO:s 14 fackförbund på nytt försöka samla sig inför nästa års avtalsrörelse. Årets blev en av de rörigaste, och för första gången sedan 2011 fanns ingen samordning mellan förbunden.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson varnar för en ny stökig avtalsrörelse med allt radikalare fackförbund. Det spår även flera förbund som Arbetet har talat med.
– Det gäller att alla har ett öppet sinne och förhandlar ihop. Så upplever jag inte att det var sist utan då var det tidningsartiklar och redan bestämt hur det skulle se ut, säger Elektrikernas förhandlingschef Urban Pettersson.

Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, menar att obalansen mellan förbundens branscher ställer till det.
– Det är en väldig byggboom, där staten går in och planerar byggande, samtidigt som exporten fortfarande lider av sviterna från finanskrisen. Förbund på hemmamarknaden har andra förutsättningar, de lever på skatteintäkter, säger han.

Det så kallade industrimärket som löneökningarna utgår från måste finnas kvar, menar Veli-Pekka Säikkälä.
– Vi kan inte plocka ut mer i löneökningar än vad exportindustrin tål. Gör vi det kommer alla förr eller senare att förlora på det. Det var precis så det var på 70-och 80-talen.

I år sattes industrimärket till 2,2 procent, som också LO och Svenskt Näringsliv ställde sig bakom. Lenita Granlund, avtalssekreterare på Kommunal, är kritisk till att märket måste följas på decimalen.
– Om alla ska ha exakt samma procenttal så går det aldrig att förflytta lönerna för kvinnodominerade grupper. Om våra medlemmar ska ha 2 procent och Byggnads ska ha 2 procent så ökar löneklyftorna. Problemet måste lösas och det krävs en bredare diskussion för hela arbetsmarknaden, säger hon.

Kommunal lyckades i år få till ett treårigt avtal med SKL, men ska i kommande avtalsrörelse förhandla för 150 000 anställda i privat sektor. Lenita Granlund hoppas att alla förbund går in med öppna sinnen i förhandlingarna och att de lyckas komma överens om en samordning. Oron för ett svagare LO gnager i bakgrunden.

Detsamma menar Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Hagelin.
– På längre sikt är det förödande utan en LO-samordning när vi har en motpart som är väldigt samordnad, säger han och syftar på Svenskt Näringsliv.

Även Veli-Pekka Säikkälä håller tummarna för en LO-samordning.
– Det är både på kort och lång sikt bättre för ekonomin men också för att fackföreningsrörelsen ska ha något att säga till om. Det pratas om att om man inte lyckas att hålla ihop så kommer LO:s roll betydelse att minska och det förlorar vi alla på, säger han.