En mycket avslappnad Jonas Sjöstedt slog ett slag för jämlikhet i sitt tal på Almedalsveckans sista dag. Hans presentation av Vänsterns nya förslag – gratis medicin till alla över 80 års ålder – har också alla möjligheter att gå igenom i höstens budgetförhandlingar med regeringen.

Det är en rättvisereform som både S och MP lätt kan försvara och ställa sig bakom. Däremot blir finansieringen av reformen knappast en återinförd förmögenhetsskatt, som Vänstern vill. Reformen kan dock bekostas på annat sätt och den kostar inte mycket i ett budgetsammanhang.

Ur ett rättvise- och jämställdhetsperspektiv är det dock mer viktigt att Vänsterpartiet, trots att man står utanför dagens pensionsöverenskommelse, ökar kravet på en grundlig omgörning av dagens mycket orättvisa pensionssystem.

Mycket snabbt hastade Jonas Sjöstedt över frågan om vinstuttag ur välfärden. Detta trots att han tidigare under dagen i media sagt att Vänsterpartiet är beredda att hoppa av allt budgetsamarbete med regeringen om inte vinstuttagen förbjuds. Och det är närmast en självklarhet att så också sker om vinstuttagen blir kvar.

Förutom att det knappast är någon Vänsterpolitik att låta skattepengar göda riskkapitalbolagens ägare i stället för att låta dem gå till svensk välfärd har partiet profilerat sig starkt för ett förbud mot att skatter ska gå till vinstuttag.

Om Vänstern nu kantrar och säger ja till fortsatt plundring väntar en motsvarande svekdebatt som Miljöpartiet orsakade med sitt ja till fortsatt brunkolsbrytning.

Inte mycket kritik hördes i Jonas Sjöstedts tal mot vare sig den borgerliga oppositionen eller Sverigedemokraterna. Däremot kritiserade Jonas Sjöstedt socialdemokratin kraftfullt. Och här blev syftet svårt att förstå.

När det mörkbruna trampet av kängor ekar allt högre runt om i Europa och ekot är tydligt långt in i de borgerliga partiledarnas tal är det inte läge att utnämna Socialdemokraterna som huvudmotståndare.

Osökt går tankarna till tyskt 1930-tal och den tyska vänsterns historiska misstag att utnämna socialdemokratin som huvudmotståndare. Just under den tid då nazisterna mobiliserade som allra mest var kritiken mot den ”småborgerliga” socialdemokratin vänsterns huvudspår.

Det är en strategi som Vänsterpartiet bör hålla sig ifrån.