”Ska de anställda behöva gå på bidrag?”

ARBETET DEBATT. Vårdföretaget Frösunda Omsorg, med huvudkontor i Luxemburg, sänker systematiskt sysselsättningsgraden för anställda på sina äldreboenden runt om i landet. Denna ”hyvling” rimmar illa med det nya avtalet om heltid som norm, skriver Lars-Sture Johansson, Kommunal.

Frösunda Omsorg vill att fler anställda har en lägre tjänstgöringsgrad för att på så sätt skapa ökad flexibilitet. Genom att enbart kalla in personal när behov uppstår vill Frösunda Omsorg sänka kostnaderna. För de anställda innebär det lägre inkomster, ekonomisk otrygghet och osäkra anställningsvillkor. För vårdtagarna innebär det sämre kvalitet i omsorgen, i och med den lägre personaltätheten.

Kommunal anser att detta är helt oacceptabelt och ur takt med tiden, då det sker samtidigt som den största arbetsgivaren för dessa grupper, Sveriges Kommuner och Landsting, just skrivit på ett avtal där man förbinder sig att införa heltid som norm.

Att sänka anställningsgraden för hela grupper kallas i dagligt tal för hyvling. Detta genomför Frösunda Omsorg just nu i till exempel Gävle, Borås och Halmstad. I slutet av oktober 2015 fick anställda vid ett gruppboende i Halmstad erbjudande om omplacering till nya befattningar där arbetsgivaren har omreglerat arbetstiden till 10–15 procents lägre sysselsättningsgrad. Redan dagen efter måste personalen tacka ja eller nej till erbjudandet.

Tackar man nej innebär det att man kan man sägas upp på grund av arbetsbrist. Tackar man ja börjar de nya arbetstiderna, och den nya, lägre, lönen, att gälla redan inom en månad.

De anställda får i ett slag drastiskt försämrad ekonomi, ofta med mind-re än en månads varsel och utan att själva kunna påverka situationen. För många innebär det akuta problem med att betala mat och hyra. Kanske måste man söka bidrag/försörjningsstöd för att klara sig, eller se sig om efter ett extrajobb.

Företaget arbetar också aktivt för att hålla nere kostnaderna inom sitt största verksamhetsområde, personlig assistans, genom att säga upp samtliga personliga assistenter med tillsvidareanställning och i stället erbjuda dem samma jobb igen, men som en visstidsanställning. Då minskar nämligen uppsägningstiden från en månad till 14 dagar, om vårdtagaren bestämmer sig för att byta assistent och till en månad om vårdtagaren avlider.

För Frösunda Omsorg ger det en rejäl kostnadsbesparing. För den anställde innebär det en ökad otrygghet. Detta pågår just nu i Falkenberg. Där vägrade Frösunda helt nyligen sin personal utbildning i hjärt- och lungräddning, också detta med hänvisning till företagets ekonomi. Att personalen arbetar med brukare som löper ökad risk att drabbas av luftrörsstopp har tydligen ingen betydelse.

Frösunda Omsorg kallar detta systematiska arbete för minimal grundbemanning för ”kundanpassad bemanning”. Vi på Kommunal kallar det för bidragslinjen, eftersom många anställda inte längre kommer att kunna försörja sig på sin lön, eller leva på sin framtida pension.

När Frösunda Omsorg tagit över driften av gruppbostäder lovade både de och politikerna ”positiva förändringar” och ”fortsatt grundtrygghet för personalen” i ett pressmeddelande. Det vi ser här är tydliga exempel på att detta inte stämmer. De enda som upplever positiva förändringar är Frösunda själva, i och med att vinstmarginalen ökar.

Vi på Kommunal tycker att detta är häpnadsväckande, både det faktum att Frösunda Omsorg anser att detta är bästa sättet att bedriva vård och omsorg och att de politiker som är ansvariga för omsorgen i kommunerna tycker att det är okej.

Det här är ett tydligt tecken på att bemanningen måste regleras för att säkerställa omsorgens kvalitet och skäliga anställningsvillkor personalen. Annars riskerar vi en situation där anställda inom vården måste ha flera jobb samtidigt, eller gå på bidrag för att klara sin försörjning. Det är inte det Sverige vi vill ha. Vi är förvånade över att Frösunda Omsorg och politikerna vill det.

Lars-Sture Johansson