Joanna Biggs har intervjuat 32 yrkesmänniskor – och en arbetslös – om deras förhållande till arbetet. Foto: Colourbox Kollage: Eva Vaihinen Bild: Kollage: Eva Vaihinen

I den uppmärksammade debutboken All day long – a portrait of Britain ger Joanna Biggs en bild av vardagen för arbetande britter av idag. – Arbetet tar större och större plats i våra liv, säger hon. 

Skribenten Joanna Biggs bar på en dröm om det omöjliga: En muntlig berättelse från var och en som arbetade i Storbritannien 2015.

Hon anser att allas arbete är lika viktigt, och ville skildra detta. När drömmen realiserades förbyttes ”alla” i en ändå ansenlig mängd intervjupersoner, nämligen 32, med olika yrken.

I boken All day long – a portrait of Britain uppmärksammar hon vad som pågår i Storbritannien och Västeuropa som helhet och hur folk lever och mår.

– Jag har velat göra det ickefamiljära familjärt, säger hon.

Det är ingen vacker bild som hon presenterar, efter sin resa i det arbetande Storbritannien. Porträtten av britter från olika samhällsklasser runt om i landet, inklusive en arbetslös person, visar på toppstyrning, försvagade fack och en osäker tillvaro för många.

– För mig var det självklart att även porträttera arbetslösa då de utgör en stor del av dagens arbetsmarknad. Det är sannerligen ett hårt jobb att söka jobb. Att skriva cv:n, gå kurser och tvingas söka en lång rad jobb man kan kanske inte är bra på eller inte vill ha. Dessutom ska man vara beredd att hoppa in på vilken arbetsplats som helst när tillfälle ges, säger Joanna Biggs.

Arbetet får en intervju när hon besöker Littfest i Umeå, där salen fylls till sista ståplats när hon samtalar med författaren Carl Cederström. Själv är hon redaktör för tidskriften The London Review of Books samt skribent i The Guardian och The Sunday Times.

– Arbete, social samvaro och fritid glider in i varandra, speciellt högre upp i yrkeshierarkierna. Alltför ofta tar vi alla med oss arbetet hem i form av trötthet och känslor av misslyckande.

Hon har bland annat intervjuat en telefonförsäljare, krukmakare, balettdansös, chef på reklambyrå, fiskare, advokat, sexarbetare och ett vårdbiträde.

– I Storbritannien är det inte olagligt med sexarbetare, så via Sexworkers union fick jag kontakt med en tjej. Jag har ofta tänkt på henne. Hon har en hälsosam förmåga att separera jobb och familj. ”Lämna det vid skrivbordet, annars blir du crazy och kan inte sova”, sa hon.

– Alltför ofta tar vi alla med oss arbetet hem i form av trötthet och känslor av misslyckande, säger Joanna Biggs.

Nytt på arbetsmarknaden är den rigorösa styrningen av personalen och 0-timmarskontrakten där man varken kan planera sin tid eller sina inkomster. I allt fler servicejobb räcker det inte med att le mot kunden, det gäller också att genomföra ett ”lyckligt performance”.

– På Pret a mange, en sandwichkedja i Storbritannien, finns ”mystiska shoppare” som är betalda av ledningen för att ställa till det för de anställda. Lönen baseras på hur de uppför sig i denna situation.

Personalen på callcenter är noga övervakade:

– Där bestämmer ledningen över all din tid och analyserar exakt vad du gör och hur du gör det.

Joanna Biggs anser att den politiska situationen i Storbritannien är beklaglig. Nedskärningar som drabbar de mest sårbara, måste stoppas, inte minst inom hälsovården, anser hon.

– De allt svagare fackförbunden leder till uppgivenhet. På många arbetsplatser känner personalen att inget kan förändras. Att man måste acceptera läget.

Vad bör fackförbunden göra då?
– De måste lyssna till sina medlemmar, vara mer mobila och aktiva inte minst på sociala medier. Bli bättre på kampanjer och strejker. De stora fackförbunden är för gamla i sitt sätt att tänka, säger Joanna Biggs.

Yvonne Rittvall