Foto: Peter Dejong/TT
Terrorn har åter angripit det öppna samhället.
I skrivande stund rapporteras att 34 människor har dödats och över 200 har skadats i attackerna i Bryssel under måndagen.
På tv-bilder ser vi en mor krama om sin dotter. De ligger båda på golvet i avgångshallen på Bryssels flygplats. Vi ser en pappa resa sig upp med ett barn som inte kan vara mer än något halvår gammalt tryckt till sitt bröst.
Det är terrorns omänskliga följder vi ser.
Vi vet ännu inte helt säkert vem som ligger bakom dåden även om allt tyder på att det är attentat med islamistiska förtecken, som en obehaglig fortsättning på Parisattackerna i höstas.
I Paris, såväl som i andra attentat i Europa, har en stor del av förövarna kunnat knytas till det egna landet. Det är människor som har vuxit upp eller i vissa fall, som i attackerna mot Londons tunnelbana, till och med varit födda i det land de senare angriper.
Därmed riktar den senaste tidens dåd återigen fokus på den radikalisering som pågår i flertalet västländer.
Det räcker alltså inte med att försöka rulla tillbaka stormakternas våldsskapande intrång i Mellanöstern och arabländerna, ett intrång som enligt terrorforskaren Hans Brun varit en grogrund för terrorism och fundamentalist. Parallellt måste också radikaliseringen i väst stoppas.
För vårt öppna samhälle är det ett stort misslyckande att människor som lever med demokrati och yttrandefrihet väljer att bli mördare i försvaret av ett totalitärt ideal.
I Belgien har myndigheternas arbete för att motverka radikalisering och terrorförberedelser länge kritiserats för att vara verkningslöst. Kanske allra mest har de kritiserats av mödrar i utsatta områden som i stället bildat en egen organisation för att förhindra radikaliseringen av områdenas barn och unga vuxna.
Här finns ett stort ansvar för regering och myndigheter i varje europeiskt land. Att många politiker och skribenter nu försöker bräcka varandra i förslag om hårda och repressiva åtgärder är naturligt, men att inkludera alla runt de grundläggande värderingarna om det öppna demokratiska samhället är synnerligen viktigt.
Liksom vid USA:s återkommande masskjutningar på skolor och i offentliga miljöer ser vi också att den ökade tillgången på kraftfulla militära vapen kraftigt har höjt effekten av terrorbrott.
Som terrorforskningen har konstaterat härstammar de vapen som använts både vid strider i Mellanöstern och vid många av terrorbrotten i väst ofta från tre källor, USA:s invasion av Irak och Saddam Husseins upplösta armé, Libyens tidigare statsarmé och från kriget på Balkan.
Tidigare fick även grupper som sedan formade IS stort stöd från Saudiarabien.
Stefan Löfvens utfästelse om hårdare straff för grovt vapenbrott, som han meddelade på tisdagens presskonferens, må vara gott och välmenande, men i såväl europeisk som global kontext krävs betydligt större samarbete och vilja för att strypa vapentillförseln.
Och så länge stormakterna fortsätter att göda sina bundsförvanter i arabvärlden ser det mörkt ut för en värld i fred, fri från terrorism.
Det finns inget försvar för omänskliga våldshandlingar och det direkta ansvaret måste alltid läggas på dem som planerar, ger order om och utför dåden. Men en gemensam strategi om hur terrorismen slutgiltigt ska stoppas måste också inkludera faktorer som radikalisering, vapentillgång och stormakternas spel.
LÄS OCKSÅ
