Tjejer för sig, killar för sig
Klicka på grafiken för att se den större. Grafik: Eva Vaihinen
Klicka på grafiken för att se den större. Grafik: Eva Vaihinen
Nästan inga kvinnor utbildar sig till rörmokare och nästan inga män blir frisörer. Unga väljer utbildning efter kön, alla kampanjer till trots. Kvinnor som tar sig in i mansdominerade yrken har ändå mycket att vinna – men det har sällan män som väljer kvinnodominerade yrken.
LÄS OCKSÅ Anna Thomé bytte vitt mot svart
En procent av landets snickare är kvinnor. Kvinnliga bilmekaniker finns knappt. Omvänt utgör männen några få procent av de anställda i barnomsorgen.
Den svenska arbetsmarknaden är könssegregerad. Bland mycket annat bidrar det till att upprätthålla löneskillnaden mellan män och kvinnor. Kvinnodominerade yrken värderas systematiskt lägre än mansdominerande, en form av diskriminering som ju inte vore möjlig om män och kvinnor vore jämt spridda i alla yrken.
Könsuppdelningen på arbetsmarknaden upprätthålls effektivt genom att ungdomar väljer gymnasieprogram efter kön. Vård- och omsorgs-programmet har 81,4 procent kvinnliga elever. Medan el- och energiprogrammet har 96,4 procent manliga, enligt Skolverkets statistik för läsåret 2014/15. Mest enkönat är VVS- och fastighetsprogrammet med 97,5 procent pojkar.
Könssegregeringen är i själva verket starkare än siffrorna ovan visar. För det första söker sig de som gör ett otraditionellt val ofta till en viss inriktning inom sina yrkesprogram. Om flickor går byggprogrammet blir de gärna målare, men inte plåtslagare. Går de fordons- och transportprogrammet blir de chaufförer, inte lastbilsmekaniker.
För det andra är det vanligare att ”normbrytarna” hoppar av sin utbildning.
– Flickor som väljer pojkprogram förväntas vara starka personer med skinn på näsan som kan försvara sig mot sexistisk jargong, säger Amelie von Zweibergk, som har utrett yrkesprogrammen på regeringens uppdrag.
Också praktiken kan bli en prövning. I Zweigbergks utredning berättar en elev på barn- och omsorgsprogrammet om mammor som inte ville att han skulle ta hand om deras barn därför att han var kille. ”Min handledare sa åt mig att bara vara tyst och le.”
De som fullföljer utbildningen kan få det tufft i arbetslivet. Gerth Sjöblom är lärare på Stockholms transport- och fordonstekniska gymnasium och utbildar lastbilsmekaniker. Han brukar ha en, högst två kvinnliga elever i varje årskurs. Ibland ingen.
– Ingen av de tjejer som har gått ut utbildningen hos oss jobbar heltid som lastbilsmekaniker i dag. De flyttar över till kundmottagningen, eller blir reservdelsadministratörer.
Här är orsaken inte dåliga attityder från manliga kollegor och chefer, tror Gerth Sjöblom, utan att jobbet som lastbilsmekaniker är tungt och smutsigt. Maria Thurin, servicechef på Scania, håller med. Hon är chef över tre buss- och motorverkstäder med 25 anställda (samtliga män).
– Tjejer är verkligen välkomna. Själv har jag blivit väldigt väl mottagen i den här branschen.
– Vi vill absolut ha jämnare könsfördelning på Scania. Jag har arbetat i en grupp tillsammans med gymnasieskolorna för att locka flickor till yrket. Men det är svårt. De tunga arbetsmoment som finns kvar skrämmer. Även om många tjejer är starka nog.
Att vara i minoritet är påfrestande. Kvinnor som tar sig in i mansdominerade yrken har ändå mycket att vinna: högre lön, säkrare anställning, nästan alltid heltidsjobb.
– Det svåra är att argumentera för att män ska gå åt andra hållet. Där finns inte samma rationella skäl, säger Malin Wreder, huvudsekreterare i regeringens delegation för ett jämställd arbetsliv, nu utredare på LO.
Den minskning av könssegregeringen på arbetsmarknaden som trots allt har skett sedan år 2000 beror mycket riktigt på att kvinnorna blivit fler på manliga områden. Få går åt andra hållet. Män i kvinnoyrken får inte bara kvinnolön, utan också kvinnliga sjukskrivningstal.
Tom Jansson, utredare på Kommunal, har sett andelen män i barnomsorgen minska sedan han själv arbetade som barnskötare och fritidsledare. Låg lön är ett skäl, pedofilrädsla ett annat. Redan 1986 startade Tom Jansson en stödgrupp för de få männen i branschen.
– Vi var irriterade över att jämt få uppgifter kopplade till det traditionellt manliga. Vi skulle vara busiga och sportiga, inte ge trygghet och omsorg.
Sådana var de kvinnliga kollegornas förväntningar. De som gör ett otraditionellt yrkesval tvingas ofta anpassa sig till majoriteten. Att de bildar nätverk och samtalsgrupper för att stötta varandra säger en del. Är det ens rätt att staten, gymnasieskolor, fackföreningar och branschorganisationer lockar flickor till gymnasiets pojkprogram och vice versa när vi vet att risken är stor för besvikelser och avhopp?
– Fler män i barnomsorgen är viktigt för ett jämställt samhälle, säger Tom Jansson.
– Alla borde vara fria att utveckla sin potential utan att hindras av fördomar, säger Malin Wreder. Och arbetsmiljön blir bättre där det råder balans mellan könen.
Peter Ekström är skyddsombud på Scans slakteri i Kristianstad, en arbetsplats med nästan 100 procent män. Han tycker inte att man kan uppmuntra kvinnor att bli slaktare eller styckare när man vet att det brukar sluta med värk och sjukskrivning.
– Man kan å andra sidan inte uppmuntra män heller. Också män går sönder av det här jobbet, det tar bara lite längre tid. Arbeten som är dåliga för det ena könet är egentligen inte bra för någon.
TEMA UTBILDNING
Färdiga för jobb vid 18 års ålder
