– Mycket av det som kvinnor möter handlar om strukturer, inte om dig som person, säger Ingela Edlund, andre vice ordförande i LO. Foto: Janerik Henriksson

Lyft fram kvinnorna. LO:s Ingela Edlund uppmanar manliga fackliga ledare att ta större ansvar för jämställdheten. I gengäld måste kvinnorna stå upp för det de åstadkommer. 

Inga hemliga möten i bastun men väl ett och annat frukostmöte. De tolv kvinnliga facktopparna i LO-sfären har ett informellt nätverk.

– Det handlar om att vara ett bollplank. Tillhör du en underrepresenterad grupp då har du styrka av andra i samma grupp. Men nej, bastu brukar vi inte bada ihop.

Som andre vice ordförande är Ingela Edlund den mäktigaste kvinnan inom LO. Men så har det inte alltid varit. Som ung postanställd började hon sin fackliga bana på en mycket manlig arbetsplats.

Man – ja, männen alltså – höjde på ögonbrynen åt en kvinnlig brevbärare. Så få var de 1982.

Ingela Edlund påpekar att hon tidigt hade nytta av att bygga ett nätverk runt sig. Ett annat råd till unga engagerade kvinnor är att se klart:

– Kvinnor är benägna att ta på sig skulden själv. Det är mitt fel att det blir så här. Det är ofta inte särskilt sant. Var i stället stolt över det du gör och stå upp för det. Mycket av det du kommer att möta handlar om strukturer, inte om dig som person.

LO har en bra bit kvar innan man når sitt mål om andelen kvinnor på ledande positioner. Det medger Ingela Edlund, samtidigt tycker hon att förbund som Byggnads och Livs överraskat med ett progressivt jämställdhetsarbete. Men hon förväntar sig mer av de manliga ordförandena:

– De måste våga se de tjejer som finns och lyfta fram dem. Ingen kan sitta och vänta på att någon annan ska lösa frågan.

Själv har Ingela Edlund ”nuddat” vid glastaket.

– När jag blev föreslagen till LO:s ledning skrevs det att jag bara var ett alibi. Att jag var inkompetent. En kompromiss. Att jag var en miljonsmäll eftersom vi utökade ledningen. Det var en förolämpning mot alla kvinnor som försöker utföra ett fackligt uppdrag.

Tog du illa vid dig?
– Det är klart att det svider. Det var också väldigt få som försvarade mig.

Men det värsta är, menar Ingela Edlund, att det kan ha fått andra kvinnor att dra sig för att kandidera. Själv har hon emellertid inte gett sig. Fackligt arbete – inte minst det som rör jämställdhet – kräver uthållighet.

Ingela Edlund har redan meddelat valberedningen att hon gärna sitter kvar.

LÄS OCKSÅ:

Långt kvar till LO-krav på kvinnlig representation