Explosioner och bränder i rysk kolgruva dödade 36

Begravningarna av förolyckade gruvarbetare avlöser varandra i gruvstaden Vorkuta norr om Ural. Fredagen den 4 mars hålls en sorgeceremoni för dem som inte kan få en riktig begravning – de 26 som ligger kvar i den brinnande Severnajagruvan.

-Vid begravningen häromdagen deltog hela Vorkuta, säger Tatjana Britskaja, journalist vid tidningen Novaja Gazeta, i telefon till Arbetet. Alla här är berörda. I Vorkuta finns inga andra jobb än de i gruvorna.
Totalt 36 människor omkom i katastrofen, som inleddes med en explosion den 25 februari. 110 människor befann sig då nere i kolgruvan Severnaja. 80 kunde föras ut levande, fyra fördes ut döda. 26 blev kvar i schaktet.
Den 28 februari omkom ytterligare sex personer – fem räddningsarbetare och en gruvarbetare – i ett omtvistat försök att undsätta de instängda arbetarna. Tatjana Britskaja citerar Ramil´Gasjigulin, ordförande för oberoende gruvfacket, som säger att räddningstjänstens chef redan den 26 februari uteslöt att någon av de 26 kvarvarande arbetarna kunde vara i livet. Hög temperatur och höga halter av metan och andra gaser gjorde det omöjligt.
-Beslutet att skicka ner räddningsarbetarna togs för att kunna visa upp någonting på TV; demonstrera att räddningstjänsten alltid är beredd, säger Ramil´Gasjigulin.
Efter explosionen den 25 februari har ytterligare tre gasexplosioner inträffat. Severnajagruvan brinner, och det kan ta månader innan den kan släckas.
Enligt Tatjana Busjkova, pressansvarig vid gruvbolaget AO Vorkutaugol’, fanns inga tecken på att en explosion kunde vara nära förestående. Men den uppfattningen tillbakavisas av en rad oberoende specialister. De hävdar att signaler om alltför höga halter av metangas kom 22 dagar före den första explosionen. Ändå fick produktionen fortsätta.
Enligt gruvarbetare som intervjuas i Novaja Gazeta varierar gashalterna starkt inom ett och samma skikt av kol. De fasta gasmätare som finns i gruvan kan visa låga halter, medan de bärbara mätare som arbetarna har på sina hjälmar visar att koncentrationen av metangas är långt över den nivå vid vilken arbetet ska avbrytas. När de bärbara mätarna signalerar att gruvan ska utrymmas följs inte varningen.
Omkring 5 000 gruvarbetare arbetar i de totalt fem kolgruvorna i Vorkuta. Medan Severnajagruvan brinner fortsätter produktionen i de fyra övriga, trots att riskerna för sättningar, explosioner och bränder är stora.
-Det är klart att arbetarna är oroliga, säger Tatjana Britskaja. De vill egentligen inte gå ner i gruvan. Men här finns inga andra arbeten än gruvjobben.
-Arbetarna från Severnaja fruktar för sin försörjning. Det är oklart när branden i gruvan kan släckas, och om produktionen alls kan återupptas.
Vorkuta, som byggdes av lägerfångar på 1930-talet och ingick i det sovjetiska lägersystemet Gulag, har inga vägförbindelser med omvärlden. Enda förbindelsen är järnvägen till delrepubliken Komis huvudstad Syktykvar. Dit är det 20 timmar med tåg.
-Arbetarna här kan inte sälja sina lägenheter, de får ingenting för dem, säger Tatjana Britskaja. Och de har ingenstans att ta vägen.

Mårten Martos Nilsson
08-725 52 13

Kommentera den här artikeln