Så döljs tjänstemännens lönelyft

Grafik: Arbetet

Grafik: Eva Vaihinen

Tjänstemän i stat, kommuner och landsting kan ha löneökningar skyhögt över vad LO-grupper får hos samma arbetsgivare. Men ökningarna syns inte i den offentliga statistiken – där skiljer man inte på arbetare och tjänstemän.

När skolledarna plockar ut genomsnittliga löne-ökningar på 2 500 kronor i månaden är det fem gånger mer än vad Kommunals medlemmar får, men det syns inte i Sveriges officiella lönestatistik. Medlingsinstitutet, som ansvarar för statistiken, grötar ihop den kommunala sektorn till en enda siffra. Nu kräver LO ändring.

– Läget är akut, säger Mats Larsson, utredare på LO.

LO har skickat ett brev till Medlingsinstitutet och arbetsmarknadsministern med krav på att statistiken ska delas upp på arbetare och tjänstemän. Så är den uppdelad i den privata sektorn, men inte för kommuner, landsting och staten.

Medlingsinstitutet ska senare kalla parterna till ett möte med anledning av brevet.

Frågan om en uppdelning på arbetare och tjänstemän har efter LO:s brev blivit en het potatis. Både Medlingsinstitutet, som är ansvarigt, och SCB, som producerar statistiken, kastar den ifrån sig.

Varför döljer statistiken hur utfallet är mellan arbetare och tjänstemän?
– Uppriktigt sagt kan jag inte svara på frågan. Statistiken ser ju ut på det sättet. Vi har ett åtagande gentemot parterna på arbetsmarknaden att den ska redovisas på det sättet, säger Carina Gunnarsson, generaldirektör på Medlingsinstitutet.

När potatisen rykande het landar på bordet hos arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som levererar de kommunala löneuppgifterna till statistiken, slår man ifrån sig på samma sätt.

– Vi har haft långa diskussioner med motparterna om vilken partsgemensam statistik vi ska använda. Jag vill inte trampa i något, utan har lärt mig att alltid överlämna de frågorna till vår förhandlingschef, säger Heléne Fritzon (S), ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation.

Skärmavbild 2016-02-18 kl. 08.11.42Maria Dahlberg, förhandlingschef på SKL, säger att kommuner och landsting inte gör skillnad på arbetare och tjänstemän.

– Vi har ett medarbetaravtal och inga gränsdragningsöverenskommelser mellan våra fackförbund. Det finns inte en definition av arbetarkollektivet hos oss.

Hon konstaterar att det finns ett antal yrkesgrupper som kan välja medlemskap mellan Kommunal och tjänstemannafacken.

– Vaktmästarna är en sådan grupp.

Är det anledningen till att ni inte vill dela upp statistiken i arbetare och tjänstemän?
– I vår partsgemensamma statistik har vi inte någon arbetardefinition. Så ser den ut utifrån våra statistikavtal med motparterna.

Är det inte ett litet antal som kan välja mellan olika fack?
– Det vet jag inte.

Kommunal vill gärna ha en uppdelning av statistiken i arbetare och tjänstemän. Är det något problem att leverera sådan statistik?
– Kommunal har aldrig väckt frågan hos oss. Jag vill diskutera den med dem innan jag uttalar mig.

På Kommunal och LO har man en helt annan bild. Efter att LO-samordningen sprack i höstas har avtalsrörelsen blivit stökigare än vanligt.

I centrum för diskussionen står det som proffsförhandlarna kallar märket, den nivå på löneökningarnas storlek som den konkurrensutsatta industrin sätter. Märket ses som den nivå som samhällsekonomin och välfärden tål.

På det kommunala området har respekten för märket flugit all världens väg sedan tjänstemännens gått över till sifferlösa avtal. Förbund som lyckas med sprängningen vill gärna visa det för medlemmarna.

Vision, SSR, Vårdförbundet och de båda lärarförbunden har alla mycket högre utdelning än de 2,1 procent som märket var förra året.

Skolledarna lyfter fram 5 procent i löneökningar som de lyckats få ut tre år i rad. De som verkar ha fått betala för deras ökningar är Kommunals medlemmar, men i den hopslagna gröten till statistik syns det inte.

– Det skulle inte vara något problem att dela upp statistiken, men det är kanske inte så kul för SKL, som skulle tvingas visa hur bra det går för tjänstemännen, säger Peder Unander, utredare på Kommunal.

– SKL:s tanke är nog att om man behandlar alla anställda som en klump i statistiken kan arbetsgivarna göra stora reallöneförändringar och fördela om pengar utan att det syns.

– Vi är inte alls nöjda med statistiken från Medlingsinstitutet. Vi har i många år tryckt på för att få en uppdelning, säger Peder Unander.

På LO ger Mats Larsson stöd för denna uppfattning.

– Vi i LO har påtalat problemet flera gånger tidigare. Kommunal ser i sina siffror att medlemmarna får betydligt lägre löneökningar än tjänstemännen.

Även Seko, som har statliga Arbetsgivarverket som motpart, står bakom brevet till Medlingsinstitutet och arbetsmarknadsministern. Men för Seko är problemet inte lika akut som för Kommunal.

– Jag vill inte säga att vi saknar problem, men jag har inte fått några signaler från våra statistik-ansvariga, säger Valle Karlsson, förhandlingschef.

– Men jag har full förståelse för den typ av problem som Kommunal har. Sifferlösa avtal är av ondo.

För Kommunals del säger Medlingsinstitutets statistik att arbetsgivarna följt avtalet och lagt ut löneökningar som motsvarar märket. Och om man mäter på enskilda individer kan det se ut så, men problemet är att personalomsättningen i kommunerna är stor. Var fjärde kommunalare byts ut varje år och de nya kommer in på lägre löner än de gamla.

– Vi anser att kollektivets löner är ett mått på hur arbetsgivaren värderar hela gruppens arbetsinsats, säger Peder Unander på Kommunal.

När man i statistiken mäter hur hela kollektivets löner ökat ligger Kommunals medlemmar något under märket. På så sätt blir det pengar över, som används till höjningar av tjänstemännens löner, långt över märket.

Det var för 15 år sedan som Medlingsinstitutet fick ansvaret för Sveriges officiella lönestatistik av regeringen. I den statliga utredning som är förarbetet till propositionen står det tydligt att statistiken ska redovisas uppdelad på arbetare och tjänstemän för de olika sektorerna.

På Medlingsinstitutet vill man inte kännas vid det, utan hänvisar till propositionen där det inte uttryckligt är bestämt. Ingen vet heller varför uppdelningen aldrig gjordes. Ingen som nu arbetar här var med när beslutet togs, meddelar presstjänsten.

Men Medlingsinstitutets förre generaldirektör Claes Stråth känner till den historiska bakgrunden. När medbestämmandelagen infördes 1977 upphävdes den särskilda tjänstemannalagstiftningen. Därmed fanns inte längre någon rättslig skillnad mellan offentliganställda arbetare och tjänstemän.

Det är basen till statistikens utseende. Men det finns också ett avtal mellan SKL och de fackliga motparterna om hur den gemensamma statistiken får användas.

Men borde inte all denna statistik vara offentlig, eftersom den finansieras av skattemedel?
– Den frågan får du ställa till politikerna, säger Claes Stråth.

LÄS OCKSÅ:

”Det finns inget tak för löneökningarna”

Carl von Scheele
08-725 52 17

Kommentera den här artikeln