Trots helt arbetsliv med heltid blir LO-medlemmen fattigpensionär

Tobias Baudin. Foto: Claudio Bresciani/TT

LO:s medlemmar får så låga pensioner att även den som jobbat heltid hela arbetslivet kan behöva stöd från andra trygghetssystem. Nu slår LO larm.  – När pensionerna är så dåliga att du måste få bidrag för att inte vara fattig är något riktigt fel, säger Tobias Baudin.

LÄS OCKSÅ Pensionerna är alldeles för låga – ny utredning från LO.

LO lägger under måndagen fram ett par rapporter som beskriver hur dagens pensionssystem fungerar för medlemsgrupperna. I den ena ”Vad får en arbetare i pension?” finns tydliga beräkningar.

I ett exempel går en kvinnlig kommunalare i pension 65 år gammal år 2014. Hon har arbetat heltid sedan 20 års ålder. Månaden innan hon går i pension lyfter hon sin lön 23 000 kronor, som är lika med den genomsnittliga lönen för denna grupp. I handen får hon 18 000 kronor när skatten är betald.

Månaden därpå har hon gått i pension. När utbetalningen kommer i slutet av månaden har hennes inkomst sjunkit till 13 600 kronor. I handen får hon 10 900 kronor. Det är över 7 000 kronor mindre än vad hon hade månaden före. I beräkningarna ingår både den allmänna pensionen och den kompletterande avtalsensionen.. 

Det är en dramatisk förändring som är mycket större än vad politikerna räknade med när de beslutade om det nya pensionssystemet för 20 år sedan. Hon får ut mindre än 60 procent av sin tidigare inkomst.

Trots att kvinnan arbetat hela livet hamnar hon under den gräns för vad som är låglöneinkomst (60 procent av medianinkomsten).   

– Det är inte rimligt. Pensionerna levererar för lite, mentrygghetssystemen fångar upp detta. Om man har arbetat hela livet och får pension borde man inte vara beroende av olika bidrag för att klara sig, säger Tobias Baudin, vice ordförande i LO.

Han syftar främst på bostadstillägg. Om kvinnan inte har någon förmögenhet, hon får äga något till ett värde av högst 100 000 kronor, så kan hon få bostadstillägg. I det här fallet kan kvinnan få ett par tusen kronor.

LO har också gjort beräkningar på en manlig industriarbetare, som också går i pension vid 65 års ålder efter att ha arbetat heltid sedan han var 20 år gammal. 

Månaden före pensioneringen tjänar han som den genomsnittlige industriarbetaren 26 200 kronor. I handen får han 20 200 kronor när skatten är betald. Månaden därpå är han pensionär. Pensionen är 16 000 kronor och han får i handen 12 500 kronor när skatten är betald, det vill säga 7 700 kronor mindre.

Inte heller industriarbetaren får mer än 60 procent av sin slutlön i pension mot de 70 procent som var tänkt.

Anledningen till detta är främst att medellivslängden ökat med 2 år mer än vad som beräknades på 1990-talet. Då delas individen samlade pensionskapital upp på fler år än tidigare och pensionerna blir lägre.

Dessutom har bromsen i pensionssystemet slagit till, som den ska göra ifall avgifterna till systemet blir för låga. Det skedde både 2010 och 2011. Då sänktes pensionerna med cirka 6 procent.

– Vi har byggt ett pensionssystem som är stabilt därför att bromsen slår till. Slutsatsen är att pensionssystemet klarar sig, men kommer LO:s medlemmar att klara sig som pensionärer, säger Tobias Baudin.

Hur allvarligt är läget för LO-grupperna?
– De har lägre löner än många andra grupper. De jobbar i större utsträckning deltid och har i större utsträckning visstidsanställningar än andra.

– Dessutom orkar inte våra medlemmar i lika stor utsträckning som andra jobba till 65 års ålder och ännu mindre till 67 års ålder, vilket är nödvändigt om man ska klara sig på pensionen.  

Det finns ett hårt tryck från inte minst politiker på att arbetskraften ska jobba högre upp i åldrarna. I dag har man rätt att stanna kvar i arbetslivet till 67 års ålder. Röster har höjts för att flytta fram den gränsen till 68 eller 69 år.

Det är helt orimliga krav på LO-grupperna, menar Tobias Baudin. Var tredje LO-medlem lämnar arbetslivet vid 63 års ålder. 

På lång sikt måste arbetsmiljön ändras så att grupper med fysiskt ansträngande jobb kan stanna kvar längre på sina tjänster. Ofta är organisationerna också alldeles för slimmade och produktion med just in time-system måste ifrågasättas.

– Inte heller höjd avgift till pensionssystemet skulle hjälpa dem som går i pension i dag, säger Tobias Baudin.

Den kanske viktigaste åtgärden för att få högre pension är att börja ta ut den senare. Helst ska man kunna vänta till 67 års ålder. Även om individen inte orkar jobba så länge borde man kunna vänta med uttaget.

Det skulle vara möjligt om hen får sjukersättning (tidigare kallat förtidspension) de sista åren. På kort sikt är det bästa lösningen, konstaterar Tobias Baudin.

– Om man ska göra någon förändring som får verkan i dag är möjligheterna att få sjukersättning i slutet av sitt yrkesverksamma liv viktigast. Det är när pensionen tas ut senare som den blir mycket bättre.

Tobias Baudin kräver också att andra trygghetssystem hänger med upp till 67 års ålder. Gränsen för att få sjukersättning, sjukpenning och arbetslöshetsunderstöd går vid 65 år.

– Innan politikerna levererat detta är det orimligt att diskutera om vi ska jobba längre än till 67 år.

I en andra rapport som släpptes på måndagen ”Vem jobbar till 67?” granskar LO:s utredare den faktiska pensionsåldern för olika yrken. För hela LO-kollektivet är den 63,8 år. Det är över tre år för lite om man ska jobba till 67 år och få en dräglig pension.

Den som tar ut pensionen tidigare förlorar 7 till 8 procent i inkomst per år. Förlusten per år motsvarar nästan en hel månads pension. 

Om 67 år är den rätta pensionsåldern skulle den genomsnittlige LO-medlemmen, som har en pensionsålder på under 64 år, förlora 3 månaders pensionsinkomster. 

Lägst pensionsålder av alla har brevbärare med under 62 år, de har via tjänstepension möjlighet att gå i förtid. Men det har inte maskinoperatörer inom läkemedelsindustri som i genomsnitt går vid 62 års ålder eller gruvarbetare som i genomsnitt går vid 62,5 år.

”Vi kan konstaterar att det är långt kvar innan en majoritet av LO-arbetarna uppnår den ”gamla” pensionsåldern 65 år och ännu längre innan en majoritet av dem uppnår behövliga pensionsåldern 67 år”, skriver rapportförfattarna Renee Andersson och Mats Morin.    

Faktisk pensionsålder

De sex LO-yrkena med högst pensionsålder:

• Tunnplåtslagare: 64,8 år i genomsnitt
• Stålkonstruktionsmontörer och grovplåtslagare: 64,8 år
• Smeder: 64,6 år
• Buss och spårvagnsförare: 64,6 år
• Murare: 64,6 år

De fem LO-yrkena med lägst pensionsålder:
• Brevbärare: 61,8 år i genomsnitt
• Lokförare: 62 år
• Maskinoperatörer i läkemedels- och hygienteknisk industri: 62 år
• Gruv- och bergarbetare: 62,5 år
• Demonstratörer, uthyrare: 63 år

Så mycket förlorar LO-medlemmarna

• LO-grupperna får i genomsnitt 24 procent för lite i pension jämfört med om de jobbar till 67 års ålder.
• Sämst till ligger kvinnliga brevbärare vars genomsnittliga pensionsålder är 61,5 år. De får 44 procent lägre pension.
• Bäst till ligger manliga grovplåtslagare, och väktare, 64,8 år, som ”bara” förlorar 17 procent.

Carl von Scheele
08-725 52 17

Kommentera den här artikeln

  • Tobias

    Hmmm…jag kommer inte ens i närheten av dessa siffror. Jag skadade mig på jobbet för ett antal år sedan och nu får jag besked att livränta inte kommer att utbetalas eller att jag kommer att få 12 800 före skatt som sjukpensionär. Alltså 64,7 % av tidigare SGI
    ( sjukpenninggrundade inkomst ). Detta gör att min ersättning blir under 45 % av min totala inkomst från ett helt liv i arbete.

    Min inkomst har FK satt till 303 000 per år, men när man får papprena i handen står det 150 000 per år som dem säger och det fina i kråksången är ”du kan begära att beslutet överklagas”…? Man undrar då, till vem? Och kommer min sjukpension att höjas ?

    Här finns en del att ta tag i också för LO.s förhandlare.

    Som liten kan man inte ens tänka sig en värdig pension eller att man skall få sin rätt tillgodosedd enligt alla försäkringar som betalats in.

    Man känner att detta måste rättas till, eller hur?

    Mitt lidande tar inte slut endast av mina skador utan även av det ekonomiska avbräck som detta medför att inte få ut mina socialförsäkringar på ett korrekt vis. Man upplever att man har hamnat i ”Kafka berättelsen” där man måste ränna runt för att hämta blanketter som inte finns eller så har man inte rätt handlingar som lämnats in.

    När pensionerna är så dåliga att du måste få bidrag för att inte vara fattig är något riktigt fel. Eller hur?

  • Nordväst

    Känns lite olustigt och orättvist att man har jobbat ett helt liv delvis med skiftarbete och övertid för att hålla årslönen uppe och blir examinerad som fattigpensionär.
    Det har inte lönat sig att arbeta och äntligen löper fakta fram med ekonomin runt pensionen, har själv arbetat i industriell produktion och ligger mitt emellan de två exemplen.

    • Kvillebang

      Vad menar du?
      Semesterersättning, OB-tillägg och övertidsersättning är pensionsgrundande.

      Det är väl tur att du arbetat skift och övertid, annars hade din pension blivit ännu lägre.

    • regx

      Jobbar skift för att få lite högre inkomst en bit över högsta PGI enligt prognosen får jag ca 18 000 kr i månaden det är mindre än 50% av lönen.

  • Kjell Karlsson

    Frågan har ständig aktualitet på ett antal internetsajter där man framför den ena förklaringen mer fantastisk än den andra; Alltifrån att Persson snodde 250 miljarder ur AP-fonderna via att en internationell maffia som hämtad ur DaVinci-koden håller Världen i sitt ondsinta grepp till att pensionsfonderna numera till största delen används för att bekosta vad som kallas ”massinvällningen”…vad nu det senare skulle kunna tänkas vara för något.
    Och hela pensionsfrågan kommer ju för övrigt att lösas enkelt och elegant när Herr Åkesson blir Statsminister 2018…
    Men situationen är naturligtvis av mer allvarlig och komplex art än att förklaras genom ett antal skruvade konspirationsteorier på ett antal långt ifrån rumsrena internetsajter och att den löses hux-flux genom verklighetsfrämmande åtgärder från ett pajasparti som att minska invandringen med 90% och repatriera alla som kommit till Sverige efter 1975.
    För dem av oss som var fackligt och politiskt engagerade och aktiva i mitten 90-talet så kommer nuvarande situation rörande allmänpensionerna inte som någon större överraskning.
    Snarare tvärtom så att allaredan den gången kunde vi konstatera att det förmånsbaserade ATP-systemet hade förlorat sin hållbarhet över tid och därmed behovet av det nuvarande premiebaserade allmänpensionssystemet så var det inte förenat med några mer intrikata matematiska operationer att i ljuset av demografi och förväntat antal år i yrkeslivet räkna fram att allmänpensionerna skulle hamna någonstans i storleksordningen 50-60% av slutlönen i de genomsnittliga lönelägena.
    Däremot att detta skulle innebära att en så pass stor grupp som idag skulle hamna under EU-normen för ”fattigpensionärer” fanns den gången ingen anledning förmoda.
    EU-normen då varande pensionärer som har nettopensionsinkomst mindre än 60% av median disponibel inkomst för landet som övrigt.
    Och i just detta avseende är det intressant att titta på utvecklingen de senaste cirka 15 åren.
    Från millennieskiftet fram till 2006 under S-Regering (Göran Persson) så låg antalet pensionärer i denna socioekonomiskt svagare gruppen i storleksordningen 125.000 vart år.
    Efter Alliansregeringens tillträde 2006 så närmast nog fördubblades denna siffra till cirka 215.000 och har legat konstant i den storleksordningen alltsedan dess (+- cirka 5% vissa år).
    Visserligen har den ökända Bromsen slagit till ett antal gånger under denna period samt har främst på grund av minimal inflation pensionerna inte uppindexerats i någon märkbar grad.
    Men…..
    Det som hände under Alliansregeringens 8 år var ett antal jobbskatteavdrag som i ett slag väsentligt höjde median disponibel inkomst för anställda löntagare medan den disponibla inkomsten för pensionärerna låg kvar på tidigare nivåer.
    Därav en nära nog fördubbling av antalet ”fattigpensionärer” enligt EU-normen som resultat av Herrar Reinfeldts och Borgs politik under 8 år. För övrigt en politik som under de senare 4 åren från 2010 till 2014 i 9 fall av 10 stöddes av det parti som leds av Herr Åkesson och som av vissa anses kunna fixa till pensionsproblematiken bara Herr Åkesson blir Statsminister 2018.
    Faen Tro´t.
    Det är väl snarare hög tid för oss Socialdemokrater att börja rota lite djupare i ideologin och på allvar börja diskutera vad slags samhälle vi vill ha…för vilka…och hur att finansiera.

  • jkefoi0890gi

    En annan sak som aldrig nämns.Det är att kommun /landsting
    har 32 semdagar.jämfört med industrins 25 dagar plus alltid lediga klämdsgar osv …..

  • Spagge

    När man haft vilande sjukersättning eller s k steglös avräkning på 25% men ändå lyckats jobba 100% beräknas SGI på 75% lön = ottoligt låg sjukpenning.
    Och sen beräknas pension eller sjukersättning (t ex p g a arbetsskada) på den usla sjukpenning man haft.
    De flesta tror inte ens på detta när man förklarar.
    Det känns för jävligt