Berget skulle betvingas – till varje pris

1,2 miljoner. Prislappen för varje meter av den 8,7 kilometer långa tunneln genom Hallandsåsen blev extremt hög. Inte bara ekonomiskt. Arbetarna får leva med sviterna av giftet Rhoca-Gil. Skandalprojektet blev en väckarklocka men experter varnar för att riskerna finns kvar.

Infrastrukturministern kommer. Landshövdingar. Generaldirektörer. Trafikverkets topptjänstemän. Skanskas företagsledning står på gästlistan. Ett antal kommuntoppar är också inbjudna när tunneln genom Hallandsåsen invigs på tisdag den 8 december, nästan på dagen 19 år försenad.

Socialdemokraten Bengt Sävström är en av dem. Numera är han fullmäktiges ordförande i Ängelholm men under det sena 1990-talet var han ombudsman på Byggnadsarbetareförbundet.

En lång rad tankar kommer att gå genom hans huvud under statsrådet Anna Johanssons invigningsord.
– Alla dessa år, allt detta strul. Skönt att det har kommit till vägs ände. Men framför allt kommer jag att sända en tanke till alla dem som har jobbat där. De som fortfarande har värk och besvär och som bara möttes av misstro när de först berättade vad de kände, säger Bengt Sävström.

Han syftar på de 22 arbetare som drabbades av det giftiga tätningsmedlet Rhoca-Gil. De som fick nervskador; domningar, känselbortfall och försvagade muskler.

Himlen över Hallandsåsen är cementgrå. Ett snöoväder har dragit förbi och töat bort. Kvar på marken ligger de sorgliga resterna av skånsk vinter. Några övergivna smutsgrå snöhögar ute på åkrarna.

Dragningen av de två spårtunnlarna – 8,7 kilometer långa – mellan Båstad i norr och Förslöv i söder är äntligen klara. Flaskhalsen som så länge sinkat tågtrafiken är bortbyggd. När tunnlarna öppnar för trafik kan 24 tåg i stället för fyra passera varje timme.

Vid det Norra påslaget, som det heter på obeveklig byråkratisk tekniksvenska, öppnar sig de två mynningarna som svarta slukhål. Långt in i ena tunneln lyser lyktorna från ett arbetsfordon som gör de sista installationerna.

Med några dagar kvar till invigningen är det hög tid att summera ett av Sveriges värsta skandalprojekt, inte minst ur miljösynpunkt. Det var inte bara arbetare som blev förgiftade. Kor uppe på åsen blev förlamade, fiskar dog. Akrylamid läckte ut i vattnet. Den ursprungliga prislappen på drygt en miljard växte okontrollerat när projektet helt fick starta om. Totalsumman beräknas till 10,8 miljarder. 1,2 miljoner kronor per meter.

Som ombudsman för Byggnads kom Bengt Sävström in först när skandalen var ett faktum. Men han såg konsekvenserna och han befarar för sin del att erfarenheterna inte har påverkat dagens arbetsmiljöarbete.
– Allt faller i glömska, alla misstag som gjordes. De nya kemikalierna kontrolleras inte heller ordentligt.

Men Hans von Stedingk, miljökemist på branschorganet Byggvarubedömningen, anser att tunnelprojektet trots allt blev en väckarklocka.
– Det blev en aha-upplevelse för byggbolagen men även en uppstart för betydande forskning.

Skärmavbild 2015-12-03 kl. 09.26.16Skanska som var ansvarigt när Rhoca-Gil användes gjorde en gedigen hemläxa och andra följde efter. Till det så kom så småningom EU:s kemikalielagstiftning, Reach.

Men oavsett det menar Hans von Stedingk att det aldrig går att rensa bort alla farliga produkter från bygg- och anläggningsbranschen. Det är i stället själva hanteringen som är nyckeln. Han ger ett konkret exempel på golv av epoxi, som tillverkas med kemikalier som kan ha allergiframkallande egenskaper.
– Där har man ganska snuskiga startmaterial och det krävs särskild utbildning för att få lägga golven. Men gör man det på rätt sätt så blir slutprodukten bra – och ofarlig.

Det finns de som vet vad som händer när saker inte görs på rätt sätt. Åke Johansson var den av tunnelarbetarna som fick den högsta dosen av den farliga akrylamiden. Högt uppe under taket i en av arbetstunnlarna kämpade han med att täta hålrummen med Rhoca-Gil. Han hade fått försäkringar om att medlet var ofarligt. Därför blev han och arbetskamraterna inte oroliga när de med jämna mellanrum fick sig en ofrivillig dusch.

– Först märkte jag ingenting. Men det blev mer och mer. När halterna i kroppen blev för höga kom stickningarna.

Tunnelarbetarna försökte säga ifrån. Det hjälpte inte. Men Åke Johansson förefaller inte vara den som odlar bitterhet. Så här i efterhand konstaterar han bara att ”storlarmet” kom när det visade sig att korna uppe på åsen hade blivit förgiftade. Vid provtagningen senare visade det sig att Åke Johansson var värst drabbad.
– Då mådde man inte så bra. Jag mådde riktigt, riktigt skit.

Men ”det har blivit bättre och bättre”. Ena sidan är visserligen fortfarande svagare än den andra; Åke Johansson har lärt sig att leva med det. Men inbjudan till tunnelinvigningen har han tackat nej till. Han är pensionär och upptagen med annat. Om hans före detta kollegor ska gå vet han inte.
– Många av dem jobbar ju fortfarande.

Skärmavbild 2015-12-03 kl. 09.26.09De gamla arbetskamraterna löper alltid risken att drabbas av ett nytt Hallandsåsen så länge de finns kvar i branschen. För även om Ulf Rick, kemist på Kemikalieinspektionen under Rhoca-Gil-åren, på samma sätt som Hans von Stedingk, menar att utvecklingen har gått åt rätt håll så återstår mycket att göra. Mest oroande är den bristande kontrollen när kemikalier mixas:

– Det kan bli rena cocktailen där de farliga ämnena ökar effekten av varandra. För dem som använder kemikalier i arbetslivet är det ett lotteri, säger Ulf Rick.

Också Hans von Stedingk menar att byggnadsarbetare fortsatt är en utsatt yrkesgrupp. Informationen om flertalet kemikalier är bristfällig:

Ämnen som produceras i volymer under ett ton behöver ännu inte registreras och riskbedömas av den europeiska kemikaliemyndigheten, ECHA. Nuvarande övergångsregler innebär också att alla ämnen som produceras i volymer upp till hundra ton per år inte behöver registreras och utvärderas förrän under 2018.

Även harmoniseringen inom EU släpar efter vilket innebär att leverantörer kan klassificera ämnen olika. I vissa fall kan det, av ett säkerhetsdatablad, framgå att ett ämne är allergiframkallande, andra gånger saknas den upplysningen.
– Det där är ett stort bekymmer, säger Hans von Stedingk.

Nu är emellertid två nya regelverk på gång. I veckan redovisade Kemikalieinspektionen ett uppdrag om att begränsa farliga ämnen i byggprodukter. Men i det arbetet har arbetsmiljöaspekterna inte prioriterats.

Samtidigt ska Boverket lägga fram en utredning om en loggbok för byggprodukter. I dagsläget byggs kemiska produkter och annat byggmaterial in utan att de dokumenteras. Hur skarpt förslaget blir är emellertid oklart.

På en järnvägsbro på vägen mot Torekov pågår febril verksamhet. Elledningarna monteras ned. Ett gult arbetslok pressar sig framåt meter för meter. Det sista tåget har redan passerat den här delen av Västkustbanan. Nu ska rälsen rivas upp.

Från sitt kontor i Förslöv berättar en luttrad informatör, Ulf Ange-berg, att mycket återstår innan tågen kan börja gå på den nya banan den 13 december: markarbeten, installationer och så ska allt provköras.

Utskrift

Med byggets historik i åtanke känns med ens en fråga oundviklig. Den om tunneln blir färdig i tid.
– Jo, jo, jo, det blir den, försäkrar Ulf Angeberg.

Trafikverket hoppas därmed sätta punkt för projektet. En professor i geoteknik har emellertid varnat för att tunnlarna är instabila. Det kan uppstå problem med tunga godståg, anser Roland Pusch. Men Ulf Angeberg tar det med ro.
– Det där är en professor av många. Vi delar inte hans uppfattning.

Vinterdvalan vilar över Hallandsåsen. På ytan är landskapet rofyllt, men inne i urbergshorsten, skapad för miljoner år sedan, rör sig berget. Det vittrar, det spricker, vattnet letar sig fram. Tågtunneln är klar, men det återstår att se om berget slutgiltigt är besegrat.

Fotnot: Rhoca-Gil innehåller bland annat akrylamid, vilket i stora mängder är ett nervgift. I mindre mängder är ämnet cancerogent och kan ge fosterskador.

Skärmavbild 2015-12-03 kl. 09.25.31

Skärmavbild 2015-12-03 kl. 09.26.00

Lena Hennel

Kommentera den här artikeln