– Själv gick jag med i HRF när jag började på Espresso House. Men jag höll tyst om det tills jag hade fått tillsvidareanställning, säger Josefine Bäckström, som i dag är skyddsombud.

Sedan Josefine Bäckström anställdes 2013 har hela personalstyrkan på hennes arbetsplats bytts ut fem gånger, platschefen fyra gånger. När hon föreslår nyanställda arbetskamrater att gå med i facket är de flesta ovilliga. I någon mån därför att fackavgiften känns hög för en timanställd, men mest för att jobbet ses som tillfälligt.

– Först när de får barn och blir ifrågasatta av chefen går de med, säger Josefine Bäckström.
– Vilken skillnad mot min bransch, utbrister Stefan Johansson, förtroendevald i Målareförbundet i Stockholm. Till mig ringer de som varit elevmedlemmar i gymnasiet och säger: Jag har fått jobb, nu vill jag betala medlemsavgiften.

På LO:s ungdomsforum, som hålls på Runö folkhögskola den här veckan, jämför Josefine Bäckström, Stefan Johansson och 232 andra fackligt aktiva från hela landet sina erfarenheter. De får kunskap och inspiration genom föredrag och seminarier. Men framför allt är forumet, som arrangeras för elfte gången, en chans att träffa andra fackligt aktiva och bygga upp kontaktnät över förbundsgränserna.

– Grundtanken är att stärka det tvärfackliga arbetet i distrikten, säger Emilia Winberg, kommunikatör vid LO. De som bor i samma region kommer att kunna hjälpa varandra i framtiden.

Medan Stefan Johansson, som är 27 år, har varit med om flera ungdomsforum är det första gången för Josefine Bäckström, som är 28. Hon hör därmed till majoriteten: I år är väldigt många nya.

Båda två känner att det politiska engagemanget hos ungdomar just nu är mycket stort. Men att det inte automatiskt gör att unga engagerar sig fackligt.
– Det beror på oss, säger Stefan Johansson. På om vi kan förklarar värdet av att vara med i facket.