Martin Klepke webbledartopp

Minns ni talet om kreativt kaos under 1990-talskrisen?

I krisens spår försökte borgerliga debattörer påskina att vi nu inte längre kunde räkna med fasta tjänster eller avtalade löner.

Nu gällde det att i stället vara streetsmart, att ta tillvara på arbetstillfällen när de bjuds och vända den nya tekniken till en ljus framtid.

Samma ord hör vi nu runt taxirörelsen Uber och deras taxibeställningar över mobilen, Uberpop.

I olika debattinlägg lovordade igår såväl centerdebattören Frans Sporsén som den moderate vice ordföranden i riksdagens trafikutskott, Jessica Rosencrantz, taxirörelsen Uber med samma ord:

Uberpop är nydanande. Mobilen förkortar avståndet mellan kund och taxibil och företaget tar tillvara den digitala utvecklingen som vi bör bejaka och inte vara larvigt trångsynta och bakåtsträvande.

Att en app skulle vara nydanande år 2015 är nästan skrattretande. Redan under 1990-talet gick det att beställa en taxi digitalt.

Och i Stockholm och Göteborg, de städer där Uberpop är verksamma, är taxirörelsen kraftigt överetablerad. Något problem att få en taxi finns inte.

Så vad återstår då av Uberpops ”nydanande” väg inom taxinäringen?

När det innehållslösa talet om digital revolution och lättheten att få tag på taxi rensas bort är det som skiljer en Uberpop-resa från en vanlig taxiresa i stället några mycket allvarliga faktorer för ett land som vill kalla sig civiliserat, nämligen rimlig lön, adekvat utbildning, pensionsavsättningar, försäkringar, kontrollsystem och bra säkerhet för såväl föraren som kunden.

Det finns inget nytt i borgerliga debattörers salighet över Uber. I grunden handlar det som i så många tidigare fall om arbetarnas villkor. Ska arbetare få en rimlig ersättning för sitt arbete, trygghet vid ålderdomen och att ha en rimlig arbetsmiljö? Eller ska vi forma ett samhälle där de lågavlönade får grabba de tillfällen som ges?

För arbetsgivaren handlar det lika mycket om en sund konkurrens på lika villkor.

Den avreglerade taxibranschen har redan gått långt bortom anständighetens gräns när det gäller att försämra för de anställda och förvrida konkurrensen mellan taxibolagen.

Det svensk taxi behöver är inte mer fiskande i lagens gråzoner. Vi bör därför följa såväl Frankrikes, Tysklands och Belgiens beslut att förbjuda Uberpop med hänvisning till att det är olaglig svarttaxiverksamhet.

Och som i alla övriga civiliserade västländer bör vi införa en kraftigare och tydligare reglering med schysta villkor, hög säkerhet och anständiga anställningsformer.

Så kanske vi någon gång också kan bli av med det internationella omdömet att svensk taxi har förvandlats till en opålitlig maffiabransch.