Syriern Salar Kobani förstår inte hur man kan komma på en sådan hemsk idé som att göra uppehållstillstånden tillfälliga. Det innebär en outhärdlig ovisshet och en lång väntan för alla asylsökande, slår han fast.

– Redan nu känner jag mig inlåst i en frysbox i väntan på svar på min asylansökan, jag får varken plugga svenska eller lämna asylboendet.

Salar Kobani vänder på krukorna med de halvvissna växterna och granskar de hårstunna rötterna som flätat ihop sig till ett vitt fat i botten. Han säger att de är på väg att spränga sig ut och måste få mer jord i en större kruka.
– Annars kommer de att kvävas till döds.

Några av växterna lyfter han försiktigt upp från hyllorna och slänger iväg direkt, eftersom de ser ut att vara obotligt sjuka.
– De riskerar att smitta ner hela flocken, säger han.

När det blir dags för lunch sätter vi oss ner vid ett bord mellan kärlekspelargoner och rosor av alla slag i ett hörn av Kröns trädgårdshandel i Älmsta i Roslagen. I dag serveras en kryddig köttsoppa som tar över all eventuell blomdoft i närheten.

Snart får vi också sällskap av ägarparet Helena och Gösta Krön som berättar att de är mycket glada att de haft Salar som praktikant hos sig, och att de nu funderar på att ge honom en vanlig anställning som trädgårdsassistent säsongen ut.

Med sig från hemlandet har Salar sju års utbildning som agronom med specialiteterna bevattning och produktutveckling.
– Visserligen har han en avancerad akademisk utbildning, men han är inte rädd för smuts, och han verkar njuta av att jobba med händerna, säger Helena Krön.
– Men, invänder hennes man. Det är en brist att han inte talar svenska.

Just orden ”brist” och ”svenska” verkar han dock förstå. Och kombinationen får honom att rodna.

Han berättar att han skäms varje gång det kommer fram en kund som undrar över något. Ibland förstår han frågan och försöker svara på engelska, vilket han klarar utmärkt, till skillnad från många av sina landsmän.
– Men det är inte alla kunder som kan eller vill prata trädgårdsengelska.

Nyligen lämnade han in en ansökan till Norrtälje kommun om att få plugga SFI, svenska för invandrare, åtminstone några timmar i veckan, men fick avslag. För att få SFI måste man antingen ha uppe­hållstillstånd eller eget boende i kommunen.
– Jag har ingetdera.

Även om han hade fått plugga skulle inte de 360 kronorna som han får i respeng varje månad från Migrationsverket räcka till resorna mellan asylboendet och Norrtälje, har handläggaren vänligt förklarat för honom.

De pengarna räcker bara till fem bussturer.

Resorna mellan asylboendet och handelsträdgården har han hittills klarat tack vare att han fått skjuts av en kvinna, som dock nu vill ha lite bidrag till bensinen. Paret Krön vände sig nyligen till Migrationsverket med en begäran om bensinpengar. Och nu har Salar beviljats de pengarna, 790 kronor minus de 360 som han redan får i respeng varje månad.

Men samtidigt kräver myndigheten att paret ska skriva under ett ”avtal om praktikplats”. De ska bland annat garantera att de inte kommer att hindra Migrationsverket från att verkställa ett eventuellt beslut om utvisning.

Ett villkor som väcker lite olust hos paret, och som får dem att tveka om de ska skriva under.
– Avtalet ger bara lite bensinpengar, inget annat, konstaterar Gösta Krön.

Men Salar Kobani säger att han behöver de pengarna och att paret inte ska bekymra sig för en eventuell utvisning.
– Mig veterligen har Sverige inte skickat hem några syrier hittills.

Ett par veckor senare mejlar Salar Kobani sitt anställningskontrakt till Arbetet och säger att det är den lyckligaste dagen i hans nio månader långa liv i Sverige.

Nu slipper han dagersättningen från asylboendet på 24 kronor och får råd att resa vart han vill i Sverige.

Han har fem släktingar utspridda över hela landet. En är ortoped, en sjuksköterska, en civilingenjör, en allmänläkare och en apotekare. Yrken som det råder stor brist på i Sverige. Liksom Salar väntar de på ett besked från Migrationsverket om de får stanna eller inte.

– Jag kom inte hit för att leva på bidrag, säger Salar Kobani. Jag vill stå på egna ben, jag vill göra rätt för mig, som det så vackert heter på svenska.

När man byter land börjar man om med det mesta, berättar han. Det är som att bli barn på nytt. Man minns alltid sin första lärare, sitt första jobb och kanske vad man använde sin första lön till. Själv tänker han köpa en liten dator som han kan använda i plugget och som telefon när han ringer hem.

Salar Kobani kom till Malmö i gryningen den 26 september förra året, gömd bland lådor på ett flak. Han köpte sig platsen av smugglarna i Rhodos, dit han tagit sig på en gummibåt från Turkiet.

Resan från den turkiska kusten, som normalt tar cirka en halvtimme, tog en hel dag. Gummibåten som de åkte med var inte byggd för att klara höga vågor och höll på att kapsejsa ett antal gånger.

Att båtresan över Medelhavet kunde vara riskabel hade varken han eller frun någon aning om innan de korsade gränsen till Turkiet en natt. Först där informerade några landsmän dem om hur farligt det var.

Frun och barnen, tre och sex år gamla, fick åka tillbaka till säkerheten hos släktingar i en syrisk by vid den turkiska gränsen. Men det var inte så säkert, visade det sig. För några månader sedan ockuperades byn av terrorgruppen IS.

Ett bestämt klockslag en gång i veckan talar han med sin fru i telefon. Men eftersom det är dålig mottagning inne i byn måste frun ta sig till en kulle i utkanten när de ska prata i telefon. Och varje gång hon gör det riskerar hon att bli upptäckt av IS, som i värsta fall kan avrätta henne för spioneri.

– Så fort jag får ett besked från Migrationsverket kommer de att försöka ta sig ut ur byn och så småningom ur landet, säger Salar Kobani och avbryter samtalet, för att försöka pressa tillbaka tårarna.

 

LÄS OCKSÅ

• 1 av 60 asylsökande med arbetstillstånd har jobb

• Allianspartier: Tillfälligt uppehållstillstånd ger ”jobbincitament”

• LO-utredare: Röstfiske i grumliga vatten

• Ledare: Lagar skapar exploatering av invandrad arbetskraft