”Ryck upp er”, har varit det stående rådet till Socialdemokraterna före helgens kongress.
Ord som ”för lite, för svagt och för vagt”, har häftats fast vid alla beslut och kletats fast på alla reformer.
Om reformerna är tillräckliga för att nå målet om EU:s lägsta arbetslöshet till 2020 kan med rätta ifrågasättas, åtminstone de reformer som hittills har presenterats.
Men så här en mängd kongresstal och kongressdokument senare kan ingen anklaga Socialdemokraterna för att ha vaga mål för sin politik.
När kongressporten stänger i dag finns nu beslutet om att Socialdemokraterna vill avskaffa allmän visstidsanställning, en reform som skulle betyda mycket för enskilda LO-anslutna som utnyttjas i otrygga anställningar.
Här finns också beslutet om individualiserad föräldraförsäkring. Ett mycket välkommet beslut som i kontrast till medelklassfamiljers krav på ökad flexibilitet ger en styrkeposition för LO-familjer när barnen kommer.
Till det ska läggas en socialdemokratisk politik för heltid som norm, en politik som äntligen har förutsättningar att genomföras när vi nu fått en rödgrön majoritet i Sveriges Kommuner och Landsting.
Här finns också beslutet att offentlig upphandling ska kunna användas för att skapa jobb och få in långtidsarbetslösa i sysselsättning. Jobbskapande vid upphandlingar har – hur otroligt det än låter – länge varit av underordnad betydelse när i stället lägsta pris satts före jobb och anständiga arbetsvillkor.
Här finns också den fortsatta avvecklingen av fas tre. För långsamt, anser många, men den finns dock där. Och även om det kan dröja till nästa år innan fas tre är helt avvecklad bildar socialdemokratisk politik en skarp kontrast till Alliansens som faktiskt införde och fortfarande vill ha kvar fas tre.
Och här finns en tydlig linje när det gäller att vända den största flyktingströmmen sedan andra världskriget till en integrerande politik som skapar förutsättningar för såväl ett människovärdigt samhälle som välfärd och högre tillväxt.
Naturligtvis kunde en del beslut ha tagits med större tydlighet. Beslutet att avskaffa allmän visstid kunde ha åtföljas av orden att skrivelsen om allmän visstid ska strykas ur lagtexten. Nu svävar frågan fortfarande något oklart mellan ett politiskt beslut och en avtalslösning.
Hela vägen fram till riksdagsbeslut finns också med som en osäker faktor. Först måste besluten förankras hos regeringspartnern Miljöpartiet och därefter finna majoritet i riksdagen.
Men det blir lite tröttsamt när relevant kritik och en öppen debatt om hur Socialdemokraterna ska nå sysselsättningsmålet blandas ihop med borgerlighetens egen ”katastrof-för-Löfven-vad-han-än-gör”-linje.
Det viktigaste målet är förvisso att bryta dagens massarbetslöshet.
Mycket av det som beskrivits ovan innehåller jobbsatsningar, de finns inbakade i beslutet om att använda upphandlingar i jobbskapande, i heltid som norm, i individualiserad föräldraförsäkring och i avveckling av allmän visstid.
Det är dock tveksamt om Socialdemokraternas nuvarande investeringslinje är tillräcklig. Det är tveksamt om det räcker med att avskaffa sänkt arbetsgivaravgift för unga och i övrigt avsätta medel i takt med tillväxtökningen (och på sikt lägga in det extra tillskott som ett avskaffat överskottsmål kan ge) eller om det därutöver behövs ökad statlig upplåning i ett läge där upplåning är mycket billig i förhållande till de arbetstillfällen som upplåningen kan ge.
Här behövs en fortsatt debatt. Men det är efter helgens S-kongress svårt att hävda att partiet har vaga mål för sin politik.
