Att Irland i helgen röstade ja till samkönade äktenskap är en framgång för sexuellt likaberättigande.
Men det är ett ännu större fall framåt för demokratin och det självklara i att staten alltid ska vara sekulär.
Homosexualitet har som få andra faktorer oftare använts som ett särskiljande begrepp för att sålla avfällingar från rättrogna där rättrogna definieras som dem som följer den styrande eliten.
Det tydligaste exemplet i vår närhet är naturligtvis Ryssland. Putin lider möjligtvis av en helt personlig homofobi men huvudskälet till att över huvud taget bry sig om vad andra har för sig sovrummen handlar om makt.
Det är ett sätt att dela befolkningen i ett vi och dom.
De rättrogna Putinanhängarna och de andra.
Taktiken har länge använts av despoter och vid sidan av Ryssland är Uganda ett klart exempel.
Den sedan 29 år styrande despoten Yoweri Musevenis allt hårdare förtryck av homosexuella har gått hand i hand med tider när hans makt har utmanats.
Att så Irland lyckats föra en debatt om samkönade äktenskap utan att debatten har använts i politiskt syfte är därmed mer än något annat en demokratisk framgång.
Så snart det stod klart att alla politiska partier i Irland ställde sig bakom ja-sidan kunde debatten i stället handla om kärnfrågan: ska alla som vill leva med varandra få ingå äktenskap, eller ska någon grupp ställas utanför.
Det är nästan förvånande att inte fler EU-fantaster har använt omröstningen på Irland för att slå fast hur väl demokratin fungerar.
Men med tanke på det starka motstånd det finns inom EU-parlamentet mot kvinnors rättigheter och rätten till abort är det troligen många som vill fortsätta politisera frågan och nu hellre är tysta.
Det andra vi kan lära oss av omröstningen är hur viktigt det är att hålla religion och statsskick separerade.
Katolska kyrkan ställde sig på nej-sidan och rådde sina medlemmar att rösta emot förslaget.
Den katolska kyrkan är mycket stark på Irland, och irländarna hade inte plötsligt blivit mindre religiösa just på omröstningsdagen.
Men majoriteten av irländarna förstod att omröstningen om samkönade äktenskap tillhör irländskt rättsväsende, inte religionen.
Vi kan alltså lära oss två saker av irländarnas heroiska omröstning.
Det ena är att mänsklighet vinns genom en öppen demokratisk debatt av det slag vi aldrig finner hos despoter som Putin och Museveni.
Det andra är att folk gärna får vara hur religiösa de vill men att religionen aldrig ens ska få snudda vid att bli överordnad lagstiftning och statsskick.
Med den ängslighet svenska myndigheter uppvisar så fort det gäller att väga människors rätt att utöva sin religion mot alla människors rätt och skyldighet att följa svensk lagstiftning har Sverige mycket kvar att lära.
Kanske kan Diskrimineringsombudsmannen DO till exempel ordna en studieresa till Irland för sin personal för att lära sig skillnaden.
