Otryggheten på arbetsmarknaden breder ut sig i vårt samhälle. Det gäller inte minst oss journalister. Vi har blivit en del av prekariatet, en del av den nya tidens arbeten där fasta förbindelser är obefintliga. Många av Journalistförbundets medlemmar med otrygga jobb vittnar om stress, utbrändhet, uppgivenhet och en tystnadskultur där ingen vågar säga ifrån.

Undersökningar visar att den som har en otrygg anställning mer sällan tar strid med sin chef om journalistikens innehåll och hur den ska utformas. Tysta journalister som inte vågar ifrågasätta och framföra kritik på arbetsplatsen leder till sämre journalistik. Det förlorar alla på: den enskilde journalisten, medieföretaget, publiken, demokratin.

Allt fler mediehus löser i dag sina arbetskraftsbehov med visstidsanställningar och underleverantörer: vikarier, frilansar, praktikanter, produktionsbolag och bemanningsföretag. Och alltför många företag struntar i kollektivavtal och andra villkor som är en bärande del av den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Men för att komma till rätta med denna otrygghet måste vi som ansvarar för arbetsmarknaden tillsammans också dela problembilden. Almegas organisation Medieföretagen hävdar dock tvärtom att otryggheten inte ökar inom journalistiken. Att det är Journalistförbundet som överdriver. Och det är klart, om man bortser från alla underleverantörer och deras villkor så kanske Almegas bild stämmer. Men varför skulle vi bortse från den växande delen av journalisters vardag?

Mediebranschens egensinniga konstruktion med att hyra ut personal till sig själv har till och med kritiserats av Almegasystern Bemanningsföretagen, som ser dessa interna skapelser som personalpooler snarare än bemanningsföretag. Alltså: Bemanningsföretagen tar avstånd från mediekoncernernas interna bemanningsföretag eftersom de svärtar ned bemanningsbranschens rykte. Och här någonstans blir det uppenbart att det gått för långt.

Hur blev det så här illa? Vad gör vi för att minska otryggheten?

Journalistförbundet möter dagligen medlemmarnas otrygghet. Vi hjälper dem när de drabbas av nedläggningar, varsel, omstruktureringar, uppsägningsförhandlingar. Vi arbetar för frilansars rätt till skäliga arvoden, och en utbredd förståelse för egenföretagarens villkor. Lokala fackliga företrädare och ombudsmän på förbundskansliet gör ett viktigt och nödvändigt arbete, vilket många av våra utsatta medlemmar också vittnar om.

Men det räcker inte. Alltför många journalister har otrygga jobb. Det behövs en kompletterande strategi som bemöter problemet på lång sikt och som söker lösningar. Inte minst när motparten inte delar vår världsbild.

På uppdrag av höstens journalistkongress startar därför Journalistförbundet ett långsiktigt arbete med fokus på otryggheten i mediebranschen. Målet är att presentera ett antal utredningsrapporter för att tydligare belysa verkligheten. Rapporter med konkreta förslag till åtgärder som syftar till att minska otryggheten för journalister.

Medlemmar och andra berörda bjuds in till att vara en aktiv del i det löpande arbetet och via crowdsourcing påverka vilka problemområden och ämnen förbundet ska granska. Journalistförbundet har gett den oberoende utredaren Kent Werne, författare och journalist, i uppdrag att undersöka otryggheten i mediebranschen. Men det är tankar och idéer från medlemmar och andra berörda som ska guida vilka ämnen och områden som utredaren väljer att fördjupa sig i.

Den första utredningsrapporten presenteras den 11 juni. Min förhoppning är att den och de efterföljande rapporterna ska fungera som en ögonöppnare för många, inklusive mediebranschens uppdragsgivare. För vill man veta hur det demokratiska samhället mår, bör man börja med att titta på hur journalisterna mår.

Jonas Nordlingnordling_jonassjf

Ordförande Journalistförbundet