”Det är Kommunal som skapat problemet”, skriver Svenskt Näringslivs Christer Ågren om Sveriges ojämställda löner. Det är svårt att inte ta ett så krystat utspel som en komplimang. Arbetsgivarnas centralorganisation känner sig uppenbarligen så pressade av Kommunals kamp mot värdediskrimineringen att de försöker skylla kvinnors låga löner på facket.

Det bådar gott inför avtalsrörelsen 2016. Arbetsgivarna kan inte längre ignorera att ojämställda löner är ett problem.

Men låt oss ta en titt på Christer Ågrens faktiska argumentation. Han hävdar att lösningen för människor som saknar utbildning är ännu lägre löner än i dag. Därför anklagar han, på fullt allvar, Kommunal för att försöka hålla uppe lönerna för yrkesgrupper som till exempel städare.

Självklart gör vi det! Vi är ett fackförbund som företräder våra medlemmar.  Vår djupa övertygelse är att människor som arbetar hårt ska kunna leva på sin lön. Det är en fråga om anständighet – och det är smart rent samhällsekonomiskt. När människor inte kan leva på sina löner måste det offentliga kliva in med försörjningsstöd. Anständiga lägstalöner är kort sagt arbetslinjen på riktigt.

Dessutom är det stor skillnad på lägstalön och lägstainkomst. De flesta som i dag arbetar på lägstalön har inte heltidstjänst. Deras inkomst är mycket låg och inte möjlig att leva på. Att sänka deras löner ännu mer vore ett rent hån.

Resonemanget om lägstalönerna är dock bara ett sätt för Christer Ågren att angripa det Svenskt Näringsliv verkligen oroar sig för: Att Kommunal kräver att värdediskrimineringen av kvinnodominerade yrken upphör.

Han skriver, återigen på fullt allvar, att den strukturella värdediskrimineringen av kvinnor ”är ett resultat av den lönepolitik som har drivits av Kommunal”. Som om anständiga lägstalöner någonsin skulle kunna vara anledningen till att en undersköterska tjänar 2 800 kronor mindre i månaden än en verkstadsarbetare, trots att de har lika lång yrkesutbildning.

Vidare menar Christer Ågren att Kommunal motsätter sig lönespridning. Det är fel. Vi har haft individuella löner i nästan 25 år – för att ge arbetsgivarna möjlighet att den vägen premiera medarbetares yrkesutveckling. Men den chansen har arbetsgivarna inte tagit.

Kommunal respekterar industrinormen. Den har gett våra medlemmar reallöneökningar. Men relativlönerna har inte förändrats på 30 år. Industrinormen är på väg att knäcka sig själv – eftersom den har blivit ett lönelås.

Kvinnodominerade yrken får aldrig en chans att komma ikapp mansdominerade yrken. Tvärtom ökar löneskillnaderna, eftersom alla ska få lika mycket i procent. Kvinnor låses fast på lägre lönenivåer än män trots att de utför likvärdiga arbeten som kräver lika stor yrkeskunskap.

Kommunal ställer inte upp på detta längre. I avtalsrörelsen 2016 – och i kommande avtalsrörelser – måste våra värdediskriminerade kvinnodominerade yrken få större löneökningar än mansdominerade yrken. Annars gräver den svenska modellen för lönebildning sin egen grav.

Än så länge finns en samsyn om att den konkurrensutsatta industrin ska gå före i en avtalsrörelse. Om den samsynen ska fortsätta måste lönelåset dyrkas upp. Den svenska lönebildningen måste visa sig kapabel att komma till rätta med värdediskrimineringen av kvinnodominerade yrken för att behålla sin legitimitet.

I det läget är det minst sagt oansvarigt av Svenskt Näringsliv att hävda att Kommunals yrkesgrupper måste omfördela mellan sig själva. Lösningen på den osakliga löneskillnaden mellan en undersköterska och verkstadsarbetare är självklart inte att STÄDAREN tjänar ännu mindre. Det säger sig självt.

Christer Ågren tycker att det är dags att ”ta itu med egenskapade problem”. Det är exakt därför Kommunal kräver att arbetsmarknadens parter, i avtalsrörelsen 2016, ska komma överens om att ge värdediskriminerade kvinnodominerade yrken mer än mansdominerade yrken.

Det går om vi vill. Och nu är det dags att göra det.

Lenita Granlund
Avtalssekreterare Kommunal

Läs också: Det är Kommunals eget fel