Martin Klepke webbledartopp

 

I en grumlig debattartikel i DN trädde Mona Sahlin i helgen tillfälligt ur sin roll som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism och iklädde sig i stället rollen som styrelseledamot i vårdföretaget Iris Utvecklingscenter.

Hon och övriga debattundertecknare vill att personalägda vårdbolag ska få ta ut vinst ur skattefinansierad verksamhet.

De kallar det ”en tredje väg”.

Att ett företag ägs av personalen i stället för av riskkapitalbolag känns visserligen som en positiv faktor, inte minst för kontinuiteten i verksamheten. Men någon tredje väg runt vinstuttag är det inte så länge skattebetalarna och inte ägarna finansierar den vinst som plockas ut.

Det som stör är också textens förment vetenskapliga ton i kraven på att få förvandla skattepengar till vinst.

Artikeln börjar med påståendet att:

 

”En mångfald av olika drifts- och ägarformer är nödvändig inom vård och omsorgen för att klara framtidens välfärd. Det visar en rad forskningsrapporter under senare år.”

 

Om några sådana forskningsrapporter har lagts fram måste de ha passerat under radarn för såväl all akademisk debatt som all medial uppmärksamhet.

Troligen har artikelförfattarna blandat ihop sitt eget önskepåstående med debatten om skattefinansierad eller privat finansierad välfärd där det sedan länge pågår en politiskt färgad debatt.

Men det är ingen privat finansierad välfärd som artikelförfattarna vill ha.

De vill fortfarande att skattebetalarna ska stå för finansieringen. Men de vill själva ta ut vinsten. Och det enda som forskningsrapporter har kunnat visa om denna hybrid är att den sätter alla marknadsmekanismer ur spel.

Dessutom skriver artikelförfattarna att vinstuttag ger en stabilitet för att ”klara tillfälliga svackor”.

Men vinstuttag är naturligtvis resursförstärkningens raka motsats.

Om ägarna tar ut pengar ur företaget och låter dem gå in i sin egen ekonomi klarar företaget definitivt inga tillfälliga svackor.

Om ett företag går dåligt kan ägarna inte ta ut någon vinst. Det är självklar företagsekonomi.

Mona Sahlin med flera argumenterar också för att företagen ska kunna ta ut vinst eftersom de gör ett så bra jobb.

Ingen tvivlar på att de gör ett bra jobb. Men jobb belönas med lön.

Vinstuttag är någonting helt annat. I en marknadsekonomi är vinstuttag belöning för det kapital som ägarna har riskerat genom att investera sina pengar i en verksamhet.

Men när det gäller dessa vårdföretag kommer det insatta kapitlet inte från ägarna utan från skattebetalarna.

Blir det ett överskott av det insatta kapitalet är det alltså skattebetalarna som har rätt till dessa pengar.

Det blir då ytterst en politisk fråga om vad som ska hända med de skattepengar som blir över. Ett utmärkt alternativ är att återinvestera överskottet så att vi får en ännu högre välfärd i Sverige.

Någon tredje väg finns inte i artikelförfattarnas text.

Däremot kan Mona Sahlin och de övriga gärna få propagera för högre lön för hårt och bra arbete inom vården.

Det finns 25 000 undersköterskor som starkt skulle välkomna ett sådant engagemang.