Martin Klepke webbledartopp

Knappt hade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson hunnit avslöja att LO nu för samtal med Moderaterna förrän Folkpartiet i sin skuggbudget för 2015 föreslår liknande samtal.

Men ingångsvinkeln är förbluffande.

I FP-budgeten står att lönespridningen måste öka. ”Löneflexibiliteten” är för låg.

Kravet på sänkta löner för de redan lägst avlönade har vi hört förr från Folkpartiet, men nu flyttar partiet fram ännu ett steg.

Om Folkpartiet hamnar i regeringsställning lovar de att bjuda in till ”Trepartssamtal för ökad lönespridning”.

Det är frapperande att ett politiskt parti så öppet deklarerar att det vill lägga sig i parternas lönebildning och gå in med politisk styrning.

Men FP stannar inte där, utan villkorar också vad dessa trepartssamtal för ökad lönespridning ska handla om, nämligen att ”sluta avtal som inte pressar upp lägstalönerna”.

Det är det enda som Folkpartiet vill att samtalen ska handla om.

Syftet med att prata med LO är alltså att få facket att sänka lönerna för sina egna medlemmar, relativt eller faktiskt, så att andra arbetstagare kan dra ifrån.

Folkpartiet bör först och främst lära sig vad ett samtal är.

Att på detta sätt bjuda med armbågen är knappast en invit. Det är bara korkat.