Martin Klepke webbledartopp

Den rödgröna regeringen gör nu allvar av sitt vallöfte att bygga nya bostäder samtidigt som den vill minska de galopperande kostnaderna för rotavdraget.

Nybyggnad i stället för ombyggnad, alltså. Det borde vara en självklar prioritering för ett fungerande samhälle.

När 150 kommuner uppvisar en stor bostadsbrist för befolkningen är det knappast funktionellt att vi alla med våra skattepengar kraftigt ska subventionera ombyggnaden för dem som redan har en bostad.

För det är inga små summor det handlar om.

17 miljarder kronor kostade rotavdraget skattebetalarna under 2014.

17 miljarder kronor!

Regeringen vill nu öka bostadsbyggandet med löftet att det fram till 2020 ska byggas 250 000 nya bostäder och samtidigt minska rotsubventionen från 50 till 30 procent av arbetskostnaderna när någon vill bygga om sitt kök eller byta ut en ytterdörr.

Att detta är en grundläggande samhällsekonomisk prioritering som inte skadar jobben är uppenbart, även om borgerliga kommentarer försöker låta påskina annat.

Enligt borgerlig retorik skapar skattepengar till byggnationer bara jobb om byggarbetare får bygga om i redan existerande villor och bostadsrätter. Men samma skattepengar skapar inga jobb om samma byggarbetare i stället får bygga nya bostäder, eller får bygga om i hyresrätter.

Logiken haltar, och åsikten är uppenbart mer styrd av vilka som bor i bostäderna än av samhällsekonomisk sund prioritering.

Det finns dock en aspekt som även de borgerliga partierna sent omsider börjat inse.

Bostadsbristen är nu så stor att den är ett uppenbart hot mot svensk tillväxt och välfärd.

Bland de 150 kommuner med stor bostadsbrist finns alla Sveriges tillväxtområden representerade.

När företagen inte kan rekrytera personal för att det inte finns bostäder och lärosäten inte kan erbjuda studenter någonstans att bo lyfts Alliansens skapade bostadsbrist till en ny nivå.

Och någonstans började någonting hända även hos den tidigare alliansregeringen.

Efter åtta år av köksrenoveringar tillsatte Alliansen under sitt sista år en rad senkomna men vällovliga utredningar om hur staten ska kunna samverka med såväl kommuner som privata initiativ för att öka bostadsbyggandet i tillväxtområdena.

Att regeringen nu fortsätter arbetet med dessa utredningar är bra. För vid sidan av förbättringen av rotavdraget behövs också en fortsatt gigantisk satsning på nybyggnation.

250 000 lägenheter fram till 2020 låter mycket. Men för att klara behoven och för att klara svensk tillväxt och välfärd är det ett minimum.

Att medierapporteringen efter dagens utspel mest riktat in sig på att utmåla förbättringen av rotavdraget som ett fruktansvärt övergrepp får mer ses som ett tecken på att Sveriges mediekår inte behöver nya bostäder utan redan bor ståndsmässigt.