Konst som anknyter till arbetarrörelsen och dess underförstådda fornstora dagar har ofta ett visst mått av sentimentalitet.

Men sentimentalitet gör sig inte så bra i konst. I så fall bör det vara sentimentalitet med stort S, en sorts överdriven, blödig mimik, som i Agnes Mohlins verk Mourn. Organize., en fontän bestående av gråtande dockögon och en röd, genomblöt fana. Joe Hill skrev ”Gråt inte, organisera er”, citerar Mohlin, men det är befängt att inte sörja sakernas tillstånd. Men sorg behöver inte innebära passivitet.

Verket är en del av utställningen Cirkelstudien, ett samarbete mellan Konstfrämjandet, Konstfack och ABF. Den innefattar ett femtontal verk, av konstnärer och masterstudenter med anknytning till Konstfack, som är utspridda i ABF-huset på Sveavägen. Vissa av verken anknyter till befintliga konstverk i huset, som Joel Hurlburts verk Of the Terrible Doubt of Appearances som är placerad framför Bror Hjorts stora trärelief Kärleken, freden och arbetet. En motorsåg i en monter som enligt programmet är kosmetiskt restaurerad ”till sitt till synes ursprungliga tillstånd”, men som visuellt säger det motsatta, med ingrodd olja och rost. Verket anknyter till minne och arbete. I sammanhanget får det mig att tänka på historier om studiecirklar i skogshuggarkojor i början på 1900-talet. Drömmen om en bildad arbetarklass, som i dag känns bortglömd med vår förenklade människosyn.

I det något undangömda Moa Martinson-rummet i källaren visas Anna Lidbergs och Barbro Lindahls Och gnistorna från er får mig att brinna, som består av ett antal textilverk. Citat från bland andra Edith Södergran och Tove Jansson har broderats. Det utopiska, kampen och det gemensamma är återkommande. ”Bäst passar jag att tala från barrikaderna”, som Moa Martinson skrev.

Placeringen av just det här verket är avsiktlig, kampen har förts på barrikaderna men stoppas sedan ner i källaren när den officiella historien skrivs. Så får vi, de yngre generationerna, ”O sena tiders barn”, ett Selma Lagerlöf­citat som här har broderats, famla i mörkret igen.

Nog för att minnet är ett återkommande tema i utställningen, men ABF-huset är också en högst levande plats. Den samtida konsten använder sig av mindre gester än de verk som uppfördes när huset byggdes på 1960-talet. Men den har också en större mångfald i uttryck. Utställningen visar på att ABF-huset skulle kunna vara en plats för den samtida konsten även i framtiden, om bara viljan finns. Kanske är det dags att återuppliva ABF:s nedlagda konstgalleri Sveagalleriet?

Sanna Samuelsson

Cirkelstudien visas på ABF-huset i Stockholm, Sveavägen 41, T-Rådmansgatan, fram till den 22 februari.