Många samlades utanför Stortinget i Oslo under den två timmar långa strejken. Foto: Stian Lysberg Solum

 

En historisk strejk brakade lös i Norge förra veckan. En maktkamp har blossat upp på den norska arbetsmarknaden. Skräcken för facket är att det blir som i Sverige.

Då experter talar om arbetslösheten i olika länder brukar de låta så här: ”Där är arbetslösheten si och där så, men i Tyskland är den lägst.”

Det brukar följas av några sekunders tystnad.  Sen kommer tillägget ”förutom i Norge då, där är den så klart lägre”.

Norge är alltid undantaget.

Norge är landet där oljan flödar, arbetslösheten är lägre än i alla and­ra länder och lönerna stiger med nästan 4 procent om året.

Norge är landet där svenska byggjobbare, vårdpersonal och restaurangarbetare kan få jobb då det krisar hemma.

Den senaste tiden har dock idyllen på den norska arbetsmarknaden fått en sorgkant.

I höstas var det en utdragen lärarstrejk och denna vecka en stor politisk strejk. Konfliktnivån har ökat.

För två år sedan förlorade Arbeiderpartiet makten. Högst upp på arbetsgivarorganisationen NHO:s önskelista stod en förändring av arbetsrätten.

Nu är det tid för leverans.

Den borgerliga regeringen håller på att förändra arbetsmiljölagen. De vill att företagen ska få mer makt över arbetstiden, förlänga provanställningarna och ha fler lokala, i stället för centrala, förhandlingarnor.

Den lagändringen har inte landat i god facklig jord.

I onsdags stod tågen stilla, skolorna var stängda och en stor del av landets arbetsplatser lamslagna under två timmar. Tre centralorganisationer – LO, YS och Unio – hade uppmanat sina 1,5 miljoner medlemmar att frivilligt gå ut i en två timmar lång politisk strejk.

 

John Thomas Suhr förbereder det sista inför manifestationen. Foto: Terje Pedersen

 

Några timmar innan strejken bryter ut är John Thomas Suhr stressad. Han jobbar på en bokhandel men även för fackförbundet Handel och Kontor.

Mobiltelefonen blinkar när meddelanden rasslar in där han står i LO-distriktets lokaler i Oslo. Plakat ska hämtas, någon måste sanda isen utanför Stortinget där den stora manifestationen ska hållas.

– Vi siktar in oss på den delen av lagen som säger att vi ska börja ha söndagsöppet. Där finns det en spricka. Vi i facket vill inte ha det. Inte heller arbetsgivarna är sugna på söndagsöppet. Det tror inte att det är lönsamt, men regeringen driver på. Kan vi få bort det, kan vi få bort lagförslaget, säger John Thomas Suhr då han fyller sin famn med plakat och börjar gå mot sin arbetsplats Norli bokhandel där han ska möta upp med sina kolleger innan strejken.

Någon timme senare har tågtrafiken i Norge stannat. Skolor har stängt och många anställda har lagt ned arbetet. På 130 platser runt om i landet har de tre facken inlett manifestationer.

Det är kallt, halt och det regnar då LO-basen Gerd Kristiansen kliver upp på scenen på torget utanför Stortinget i Oslo.

– Mössan ska vara på huvudet och inte i handen, säger hon.

 

LO-basen Gerd Kristiansen fasar för att det ska bli som i Sverige. Foto: Terje Pedersen

 

Senare säger LO-basen till Arbetet att hon fruktar att den norska arbetsmarknaden ska bli som i Sverige. Det vore en mardröm, fortsätter hon. Hon pratar om den höga andelen tillfälligt anställda. Hon säger att det i Sverige skapats ett a- och ett b-lag och att kriminaliteten ökat i arbetslivet.

Facken anser att den borgerliga regeringen försöker göra samma sak i Norge:

Avreglera, öka andelen tillfälligt anställda. Beskära löntagarnas makt.

Vid scenen står arbetsmarknadsministern Robert Erikson från Fremskrittspartiet. Hans rygg är nästan onaturligt rak, ögonen uppspärrade. Det tar flera sekunder innan han reagerar på tilltal.

– Sen. Sen, inte nu, säger han med blicken fokuserad på scenen.

Några minuter senare kliver han upp där. Framför honom står cirka 10 000 människor som är där för att protestera mot hans förslag.

Robert Eriksons röst skallrar över torget:

– Min dröm är att de som står utanför arbetslivet ska få ett jobb.

I mars ska lagförslaget behandlas i Stortinget. Inget tyder i dag på att ministern kommer att backa på några avgörande punkter.

Dagens strejk kan snarare ses som en markering från facket med budskapet ”inga fler försämringar”. Spänningarna på arbetsmarknaden har tilltagit. Samtidigt som striden om arbetsmiljölagen pågår bråkar även regeringen och arbetsgivarna med facket om hur tjänstepensionen ska utformas.

Det finns även andra orosmoln. Oljepriset. Just nu är oljepriset rekordlågt och oljeindustrin får lägre inkomster, vilket kan påverka jobben. Någon större katastrof är det dock ännu inte. Samtidigt som oljepriset dykt så har även den norska kronan tappat i värde, vilket gynnat landets exportindustri.

Trots större spänningar är dock landets arbetsmarknad fortfarande urstark. Arbetslösheten ligger under alla EU-länders och lönerna ökar med kring 3,5–4 procent per år.

Norge är fortfarande ett undantag.

 

Läs också:

Norge

Befolkning: 5,1 miljoner

Fackliga centralorganisationer: LO, YS, Unio, ­Akademikerna (som inte deltog i veckans strejk)

Arbetsgivarorganisationer: NHO, Samfo, Virke.

Norge är långt ifrån ett typiskt ­europeiskt land, oavsett om man tittar på sysselsättning, arbets­löshet eller bruttonationalprodukt:

norgestaplar