Den 21 oktober hade Mikael Damberg en interpellationsdebatt med Amineh Kakabaveh (V) om det kritiserade investeringsskyddet (ISDS) i frihandelsavtalet mellan USA och EU. Där talade Damberg om att han välkomnar den diskussion som förs, och att ”regeringen kommer att formulera sin syn på en ny och modern investeringspolitik”.

Den 23 oktober kunde dock Europa­portalen avslöja att regeringen tillsammans med 13 andra regeringar i ett brev till EU-kommissionen kräver att paragrafer om ISDS ska finnas med i frihandelsavtalet. Brevet skickades samma dag som Damberg debatterade med Kakabaveh. Ska vi ta Damberg på orden anser regeringen alltså att en ”modern investeringspolitik” är att företag ska kunna stämma stater.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson sa i Arbetet (22/10) att han ”är beredd att offra hela avtalet om inte skrivningarna om ett investeringsskydd stryks”. LO sällar sig nu till den övriga europeiska fackliga rörelsen som förstår att ISDS skulle ge möjlighet att stämma regeringar i en specialdomstol om nya lagar anses skada företags investeringar.

En sådan regel skulle öppna för att ge det amerikanska riskkapitalbolaget KKR, som äger Carema/Vardaga, rätt att stämma Sverige, när regeringens och Vänsterpartiets överenskommelse om vinststopp i välfärdssektorn genomförs.
Det finns många exempel på missbruk av ISDS: Philip Morris har stämt länder för nya folkhälso­lagar och svenska Vattenfall har stämt Tyskland för landets nya energipolitik.

Vad det i grunden handlar om är att riskkapitalisterna inte vill riskera något alls. De vill med odemokratiska paragrafer i ett frihandelsavtal ha garanterad rätt till framtida vinster. Riskkapitalisterna vill bli trygghets­kapitalister.

Det är dock inte bara facken som är kritiska. Den tyska regeringen liksom parlamentet i Österrike har nyligen klargjort att de säger nej till ISDS. Lite oväntat har också EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker kommit ut som ISDS-kritiker. Han har till och med sett till att superkommissionären Frans Timmermans ska vara Cecilia Malmströms överrock i denna fråga då han inte litar på hennes hållning. Att Sveriges nya regering är mindre progressiv än högermannen Juncker är anmärkningsvärt.

Breda folkliga rörelser har tidigare satt stopp för odemokratiska handelsavtal. 1998 fick MAI-avtalet nobben och 2012 sattes det stopp för ACTA-avtalet. Det skedde tack vare massiv opinionsbildning. Nu växer också det folkliga motståndet, i både EU och USA, mot det nya frihandelsavtalets alla odemokratiska och miljö- och hälsohotande inslag. Regeringen gör klokt i att nu lyssna till LO och de folkliga rörelserna.

Amineh Kakabaveh
riksdagsledamot (V)

Malin Björk
EU-parlamentariker (V)