Martin Klepke webbledartopp

I dag sänkte Riksbanken sin styrränta till 0 procent. Det betyder att räntevapnet nu nått vägs ände.

Det är i sig inte fel. Riksbanken har som sin enda uppgift att hålla inflationen runt 2,0 procent på årsbasis. Om det då krävs att reporäntan sänks till noll för att uppnå inflationsmålet är det inte bara acceptabelt utan nödvändigt.

Det tragiska är Riksbankens senfärdighet.

I dag är inflationen sedan länge långt under 2,0 procent. I september låg den på minus 0,4 procent och mängder av arbetstillfällen har gått förlorade när ekonomin saktat av på grund av Riksbankens svaga räntepolitik.

Om Riksbanken i ett tidigare skede genomfört de drastiska räntesänkningar som krävts för att nå inflationsmålet skulle ekonomin ha svarat positivt.

Nu har Riksbanken gång på gång för sent, för svagt och för otydligt svarat med små räntesänkningar eller inga räntesänkningar alls.

Det är mycket talande att marknadens egna aktörer inte tror att Riksbanken ens om fem år kommer att ha nått upp till inflationsmålet på 2,0 procent. Detta enligt en undersökning som Riksbanken själv beställde för omkring ett år sedan.

När nu Riksbanken slutligen sänker räntan till noll procent finns alltså, efter allt meningslöst duttande med räntan, inte mycket förtroende kvar. Riksbanken slår till med det allra kraftigaste räntevapen man mäktar med, nollränta! Och ekonomin gäspar.

Så vad händer nu?

Att införa negativ ränta, det vill säga att de banker som lånar i Riksbanken får lite extra pengar på köpet, som många glada kommentarer mer eller mindre allvarligt föreslår, går naturligtvis inte.

Men redan för fem år sedan pekade dåvarande vice riksbankschefen Lars E O Svensson på en utväg som tangerar negativ ränta. Det är att öka penningmängden och därigenom öka inflationen.

Lars E O Svensson avgick i protest mot att hans kolleger i stället fortsatte dutta med små, små räntesänkningar.

Det är uppenbart att inte ens nollränta i dag är tillräckligt.

Det som därutöver först och främst behövs är en omedelbar avsiktsförklaring från Riksbanken att inflationsmålet på 2,0 procent är bankens allt annat överskuggande uppgift. För att styra in ekonomin på ett nytt spår bör Riksbanken också förklara att 2,0 procents inflation inte är något tak utan är det snitt som ska gälla för inflationen över tid.

Senaste gången som Riksbanken lyckades nå upp till 2,0 procents inflation var i december 2011. Sedan dess har det gått 33 månader. För att vara drastisk och för att fullgöra sin uppgift mot svensk ekonomi ser vi alltså fram emot att Riksbanken nu sätter alla klutar till för att få upp inflationen över 2,0 procent under 33 månader i sträck.