Rapporter från betongblandaren

En betongare på bestsellerlistan – låter det osannolikt? Danske Jakob Mathiassens Beton blev en succé när den kom ut 2011. Det är en undersökande rapportbok, där historier från hans eget arbetsliv blandas med fakta om byggbranschen. Trots att ”det är möjligt att Gud skapat himlen och jorden, men allt däremellan är skapat av oss”, så är vanliga arbetare nästan osynliga i litteraturen. Och det är en av anledningarna till att han skriver.

En av behållningarna är att Mathiassen är en sällsynt god människokännare, med insikt i det sociala spel och de maktrelationer som råder på arbetsplatserna. Syftet är inte enbart att berätta roande skrönor, även om han är en skicklig berättare. Berättelserna är valda med omsorg, för att belysa problem i branschen.

Det kan handla om vikten av solidaritet med arbetskamraterna, eller vilka utmaningar arbetarrörelsen står inför när allt fler östeuropeiska arbetare är villiga att jobba för allt lägre lön.

Den senare frågan handlar uppföljaren Kamppladser om, skriven tillsammans med journalisten Klaus Buster Jensen. Kamp­pladser är en utzoomning som behandlar lönedumpningen i byggsektorn efter EU-utvidgningen österut, samt de arbetsmarknadskonflikter som följt.

Arbetskraftsinvandringen leder till en hårdare konkurrens om jobben, och används som argument för att underblåsa rasistiska stämningar. Mathiassen förespråkar i stället solidaritet, en solidaritet som inte är att förväxla med välgörenhet. Det handlar om utveckla en kollektiv egoism, för sin egen och andras skull:

”De östeuropeiska kollegorna är ensamma i ett främmande land, utlämnade till dem som vill utnyttja dem, och jagade av dem som skulle kunna hjälpa dem. När jag ser ångesten i deras ögon, så griper det tag i mig, för att jag känner att jag kan se min egen framtid där inne, i deras jagade och vaksamma mörka ögon.”

Fienden är inte de som går vid vår sida, utan de som flyger över oss i sina privatplan, är Jakob Mathiassens slutsats.

Henrik Johansson