Samhället sett från ett köksfönster

”Hemmafruns  historia har varit tystad och väckt skam hos många kvinnor”, säger Augustnominerade författaren Kristina Sandberg i denna intervju som publicerades i Arbetet tidigare i höst. Hennes roman Liv till varje pris är den tredje och sista delen i berättelsen om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. 

Maj är en pendang till revoltkvinnan. Hon väcker minnen. Många känner igen sin mamma, sin mormor eller gammelfaster i henne, säger Kristina Sandberg.

Hon berättar att detta har blivit tydligt när hon har rest land och rike runt till olika bibliotek, från Malmö i söder till Korpilombolo i norr. Kristina Sandberg har lyckats beskriva en karaktär som har blivit förbisedd i litteraturhistorien – och för det tippas hon bli belönad med årets Augustpris. Nu har hon avslutat trilogin, som inleddes med Att föda ett barn och Sörja för de sina, om arbetarflickan Maj som gör en klassresa och blir fabrikörens fru.

Arbetet träffar Kristina Sandberg på ett soligt Café Rival vid Mariatorget i Stockholm. Flera runt oss bär vintagekläder, såna som Maj mycket väl kunde ha burit. En kvinna har ondulerat hår precis som på 1940-talet. Recept på småkakor har blivit på modet och välplanerade menyer för parmiddagar har fått en renässans. Tallrikarna, kärlen, de broderade kuddarna och dukarna som tidigare husmödrar har putsat, tvättat och vårdat är i dag eftertraktade på loppisar eller på auktionssajter som Tradera. Möblerna står i retrobutiker.

– Jag förstår suget efter berättelsen om kvinnorna bakom det här. Jag ville också skildra samhället och folkhemmet sett från köket. För det är ju kvinnan som har förverkligat folkhems­tanken, säger Kristina Sandberg.

Hemmet är en bastion, en trygg punkt för familjen under kalla kriget. Maj sätter en ära i att skapa en oklanderlig sfär och ligga steget före smutsen. För att undvika kaos. Att städa blir en symbolhandling.

– Hon vill hålla rent från den malande inre dialogen om otillräcklighet och outsagda tvivel. För i dammet ligger det orena och hennes egen skam, förklarar Kristina Sandberg.

Skammen att bli med barn utom äkten­skapet var ett stigma för kvinnor på 1930-talet. Maj räddades genom att gifta sig innan barnet föddes. Samma sak hände Kristinas egen mormor. När Kristina frågade sin mormor om detta fick hon inget svar, det var absolut inget de kunde tala om.

– Så Maj är min fiktion av mormor. Jag ville ge henne språk. I vår tid kan och får vi berätta om det som inte var möjligt då.
Maj bor i Örnsköldsvik, Norrlandsstaden som är Kristina Sandbergs mytologiska landskap. Här finns släkt, flera förfäder och förmödrar, även om hon själv vuxit upp i Sundsvall.

– Jag har alltid varit intresserad av släkthistoria. Jag tyckte mycket om att lyssna på när farmor berättade.

Strax före sin död fick farmodern veta att Kristina väntade sitt första barn, Elsa, som i dag är 10 år gammal. Sedan fick Kristina Sandberg en dotter till, Estrid, i dag 8 år. Böckerna om Maj har kommit till när barnen varit på dagis och i skolan. Helgerna har Kristina Sandberg försökt hålla lediga för familjen. Hon jobbar också i hemmet, men under helt andra betingelser än Maj.

Hon skriver gärna i sängen, har alltid njutit av få göra det. Först skriver hon för hand och sedan kommer datorn fram.

– I snitt blir det två datorskrivna sidor per dag. Så långt går det att hålla skärpan.

Samtidigt har hon läst, bland annat dagböcker från tiden, för att få den träffsäkra tonen. Och varvat det egna skrivandet med jobbet som psykolog.

– Det är jättejobbigt att skriva samtidigt som man jobbar. Att få utrymmet.

Hennes man, Mats Kempe, är också författare. De har båda gått på Biskops-Arnös skrivarlinje och på Litterär gestaltning i Göteborg, men inte samtidigt.

– Vi har en fördel av att båda vara författare, vi förstår varandra. Det är tryggt. Ibland bidrar den ena mer till försörjningen, ibland den andre. Vi har jobbat som skrivarkurslärare och läser allt av varandra under arbetets gång, säger hon.

I sommar har Kristina ägnat sig åt boken, den 3 000 kvadratmeter stora trädgården söder om Stockholm har hon inte hunnit med. Odla får hon göra en annan sommar.

Ingela Bendt