Martin Klepke webbledartopp

Under nästa mandatperiod vill Sverigedemokraterna satsa 324 miljarder kronor på pensionärer, höjd a-kassa, bättre försvar och sänkta arbetsgivaravgifter. Det framgår av partiets valprogram som presenterades igår.

Cirka hälften av pengarna, 152 miljarder kronor, vill partiet få fram genom att minska invandringen. Andra finansieringsformer är avskaffade etanolsubventioner och en ny bankskatt, och Sverigedemokraternas budget skulle till och med gå med 20 miljarder kronor i plus på fyra år.

Men det hjälper inte att Jimmie Åkesson i tv intygar att de siffror som SD bollar med stämmer, ekvationen går helt enkelt inte ihop.

Exempelvis menar SD att en flykting kostar 50 procent mer än en annan person. Var siffran kommer ifrån är höljt i dunkel och motsägs drastiskt av andra uträkningar, till exempel av Almegas arbetsmarknadsekonom Li Jansson.

Och här finns grunden till SD:s brist på trovärdighet. Ett parti som bollar med siffror utan faktaunderlag är inte intresserade av att föra en seriös debatt.

Det är ganska uppenbart att det egentliga skälet till Sverigedemokraternas ständiga felräkningar och uppblåsta invandrarkostnader är att hårt koppla minskad välfärd till invandring och låta påskina att vi kan spendera ofantliga summor bara vi stoppar invandringen.

Och varför stanna vid att en invandrare kostar 50 procent mer? SD kunde lika gärna ha förmodat att en flykting kostar dubbelt så mycket som alla andra. Då skulle Jimmie Åkesson få ihop ännu fler fiktiva miljarder om invandringen stoppas.

Men en seriös budget för ett land kan ju inte baseras på hittepåsiffror.

SD utgår också ifrån att jobben inte räcker till alla, eller som Jimmie Åkesson sa i Ludvika i måndags med udden riktad mot invandringen: Sveriges befolkning ökar mer än antalet nya jobb.

Men om SD spelade med öppna kort skulle kritiken mot en misslyckad arbetslöshetspolitik inte vara riktad mot invandringen, snarare mot den nyliberala högerpolitik som SD själv har stöttat.

Med kraftiga skattesänkningar, nedskuren arbetsmarknadsutbildning, nedmonterad arbetsmarknadslagstiftning och en politik som riktar sig mot fackligt arbete har alliansregeringen med SD-stöd lyckats fördärva en fungerande arbetsmarknad så att svenska företag i dag trots hög arbetslöshet inte ens kan fylla de vakanser som uppstår.

SD tar inte heller med i beräkningarna de inkomster som en invandring för med sig.

Som Konjunkturinstitutet häromdagen påpekade skulle det behövas så mycket som 100 miljarder kronor i skattehöjningar för att parera de neddragningar i välfärden som alliansens skattesänkningar har orsakat.

Men enligt Swedbanks chefekonom Anna Fällander kan KI:s bedömning visa sig vara överdriven när man också räknar in den ekonomiska vinsten av ökad flyktinginvandring.

Invandringen skulle alltså på sikt gynna välfärden och inte missgynna den, enligt chefekonom Anna Fällander.

Men sådana ekonomiska beräkningar finns över huvud taget inte med i SD:s hittepåbudget.

Att SD vill minska invandringen står fullkomligt klart.

Det är dock knappast ekonomiska överväganden som fått SD till denna slutsats, snarare ser vi återigen att det är en främlingsfientlig och i grunden rasistisk inställning till människor från andra länder som styr SD:s politik.