Israel förstör sjukhus, riktar granateld mot lekande barn och släpper, enligt norska läkare på plats, bomber som sprider metallfragment, osynliga på röntgen och därmed dödliga.
Facit till och med söndag: 425 döda gazabor varav 112 barn, enligt AFP:s siffror. Närmare 4000 personer har skadats.
Men i Sverige duckas det rejält.
Under den senaste veckan har vi debatterat hur Hamas agerar och hur folk har svarat på ett Facebookinlägg av Stefan Löfven.
Onekligen har den svenska debatten hamnat rejält snett.
De flesta som sansat följt Mellanöstern kan konstatera att Hamas, den organisation som styr Gaza, är en repressiv organisation, en opålitlig förhandlingspartner och en organisation under vars styre inte minst de palestinska kvinnornas situation kraftigt har försämrats.
”Hamas är onda”, är en tidstypisk svensk kommentar.
Och ja, Hamas är en farlig och extrem organisation. Men när vi väl konstaterat det, varför då inte både se, reagera på och kommentera det faktiska dödandet som just nu pågår: 425 döda gazabor varav 112 barn, i upprepade brott mot internationell humanitär rätt.
Många inslag i bevakningen, där Dagens Nyheters extremt vinklade Gazabevakning måste slå något slags rekord i följsam propagandaförmedling, ger i stället intrycket av att det är Israel som just nu håller på att duka under genom onda Hamas aggressioner.
Det andra debattspåret, om Löfvens Facebookinlägg, är minst lika förvillande.
En stor del av kommentarerna på Löfvens inlägg i förra veckan var grovt antisemitiska.
Det är tragiskt och djupt förkastligt. Men när detta väl är sagt, borde det inte vara läge att kommentera det Löfven de facto skriver?
Ännu fler kommentarer stödde Löfvens inlägg där han lägger del av skulden på båda parter men riktar huvudkravet mot den ojämförligt starkare parten Israel att ta sitt ansvar.
Med 425 döda varav 112 barn är det en knappast udda ståndpunkt att kräva ansvar av den makt som utfört dåden, Israel.
Ändå är det de antisemitiska kommentarerna som står i skottgluggen. Och alla krav på Israel försvinner i tystnad.
Hamas- och Löfvendebatterna har, medvetet eller omedvetet, använts som ett sätt att undvika att diskutera sakfrågan, eller det som borde vara sakfrågan, det vill säga varför omvärlden och vi i Sverige inte mer aktivt fördömer Israels folkrättsvidriga mördande i Gaza.
Men tyvärr kan vi nog inte heller i morgon förvänta oss en debatt som utgår från fakta: att Israels brott mot internationell rätt skördar människoliv.
Inte heller kan vi förvänta oss annat än att DN med braskande rubriker fortsätter förmedla nyheten om Hamas djupa ondska.
