Almega spår höga lönelyft i strejkens spår
Även Almega ser fördelar i uppgörelsen om tågtrafiken. En del företag kommer rentav att sänka sina kostnader.
Den viktigaste förändringen i det centrala avtalet för spårtrafiken är att timanställda, som hittills har brukat få avtalets ingångslöner, i fortsättningen ska ha den genomsnittliga lönen i företaget för respektive yrkesgrupp. Till det kommer ett tillägg på sex procent om den timanställda får besked om sitt arbetspass med mindre än 48 timmars varsel – vilket är det normala.
– Det blir höga löneökningar för de timanställda, konstaterar Almegas förhandlingschef Beata Hammarskiöld.
– I ett företag har samtliga fast anställda tågvärdar nått slutlönen i avtalet, som därmed blir lika med genomsnittslön. En 19-årig timanställd kommer då att tjäna mer än en fast anställd kollega som har jobbat i 40 år: snittlönen plus sex procent. Vi tycker inte att det är respektfullt mot dem som har lång erfarenhet.
De höjda lönerna för timanställda betalas genom att de tillsvidareanställda avstår från delar av sin löneökning. I det treåriga centrala avtal som slöts 2013 anges löneökningen för i år till 1,8 procent, en siffra som nu sänks till 1,65 procent för Sekos del (men inte för medlemmar i fackförbundet ST, som inte har sagt upp det centrala avtalet).
– För företag som inte har några timanställda blir det här en ren besparing, säger Beata Hammarskiöld.
Almega nämner Stockholmståg (som driver pendeltågstrafiken i Stockholm) och MTR (som driver tunnelbanan) som företag som vinner på uppgörelsen.
Hur kostnaderna för branschen som helhet påverkas är svårt att avgöra, enligt Beata Hammarskiöld.
– Det beror på i vilken mån företagen styr över från timanställningar till tillsvidareanställningar.
På frågan om vad som är bra med det nya avtalet ur arbetsgivarsynpunkt svarar Beata Hammarskiöld utan att tveka:
– Det är mycket bra att vi slapp inskränkningar i arbetsgivarnas rätt att besluta om timanställningar och deltidsanställningar där det behovet finns.
Läs också:
