Samtidigt som den svenska järnvägsstrejken rullar vidare går franska järnvägsarbetare in på sin åttonde strejkdag. Järnvägsstrejkerna avlöser varandra i Europa då krisländer ska skära ned sina budgetunderskott.

I Paris blockerade arbetare spåren på Montparnassestationen och i går trängde sig 300 arbetare in på statliga TV3 i Lyon och krävde att få debattera med transportministern Frederic Cuvillier i direktsändning.

Strejker är vanliga i Frankrike men att järnvägsarbetarna varit i konflikt så länge som åtta dagar hör till ovanligheterna. Socialistregeringen har öppet kritiserat facket, och enligt undersökningar som fransk media hänvisar till är en majoritet – 76 procent – kritiska till strejken.

I Frankrike strejkar de anställda mot ett regeringsförslag som innebär att den statliga järnvägen ska konkurrensutsättas. De anställda tror att det kommer att leda till försämringar inom tågtrafiken och uppsägningar.

Den franska staten anser dock att landet måste genomföra vissa avregleringar och hänvisar till EU:s fjärde järnvägspaket som röstades igenom i våras. Målet för paketet är att knyta ihop järnvägen i flera EU-länder och stärka Europeiska järnvägsbyråns (ERA) roll för att få bort administrativa hinder som finns vid internationell tågtrafik. I paket finns också en strävan att öka konkurrensen.

Den senaste månaden har det varit ovanligt många transportstrejker. Några exempel:

• I går meddelade två belgiska järnvägsfack att de går ut i strejk den 30:e juni i protest mot neddragningar.

• Häromdagen gick också irländska buss- och järnvägsfacket NBRU ut med att de ska proteststrejka eftersom det statliga järnvägsbolaget ska göra neddragningar och 500 anställda ska sägas upp.

• På Malta inleddes i går, tisdag, en busstrejk i och med att bussförarnas fack, UHM, krävde att de skulle ges ett officiellt godkännande så att de kan börja förhandla.

• Förra veckan protesterade taxiförare i England och Frankrike mot att ett nytt avgiftssystem ska införas.

• Samtidigt har konflikterna inom flyget duggat tätt det senaste året då kabinpersonal och piloter drabbats av försämrade arbetsvillkor.

Att det varit många järnvägsstrejker runt om Europa tror Jan-Erik Nilsson, ekonom på statliga Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI), har att göra med att många länder försöker dra ned på sina statliga utgifter. I både Sverige och Frankrike har inhyrningar och korttidskontrakt blivit vanligare.

– Järnvägarna dras med stora underskott som täcks upp av skattebetalare. När regeringar drar ned på subventioner så går det ut över personalen. Underskotten finns i flera länder. I Sverige drar Banverket in kring 1,3 miljarder men underhållet kostar nästan sju miljarder och det är likadant i andra länder. Subventionerna är stora belastningar för statsbudgetarna och när Frankrike och andra krisländer ska spara får det konsekvenser, säger han.

En annan förklaring är att för facken inom transportbranschen är strejken ett bra vapen som snabbt för effekt.

– Det är svårare för vårdpersonal att strejka eftersom allmänheten anser att det drabbar människor det är synd om. Inom transportbranschen är det mer accepterat. Facken där har större muskler, säger Jan-Erik Nilsson.

Inom flygbranschen är situationen en annan. Flygbolagen subventioneras inte i samma utsträckning av EU-länderna. Där är det i stället lågprisbolag, med Ryanair i spetsen, som pressat priserna på bekostnad av personalens villkor. Det har i sin tur utlöst strejker.

Strejkforskaren Kurt Vandaele, på det fackliga forskningsinstitutet ETUI i Bryssel, tycker sig se en övergripande trend.

– Det har genomförts en rad avregleringar inom flyg- och järnvägssektorerna i EU. Många fack är oroliga för sämre villkor. Det är därför konflikterna inom transportsektorn blivit fler.