Österrikarna är stolta över det sociala partnerskapet som ÖGB, Österrikiska LO, är en del av. Foto: Anna Fredriksson

4,9 procent. Europas lägsta arbetslöshet finns i Österrike­. Arbetet bad om receptet – men i Wien är fack, arbetsgivare och myndig­heter mest oroliga för att kurvan stadigt pekar uppåt.

– Vi tycker inte att vi har låg arbetslöshet. Vi ser de högsta talen sedan 1943 och de stiger. Det betyder bara att situationen i Europa som helhet är väldigt dålig, säger Josef Wallner, chef för arbetsmarknadsavdelningen på Arbetarkammaren i Wien.
Arbetarkammaren är en alldeles speciell österrikisk konstruktion. Alla som överhuvudtaget arbetar i landet blir obligatoriskt medlemmar.

Och om det nu finns ett recept på Österrikes relativt sett låga arbetslöshet så är Arbetarkammaren definitivt en av ingredienserna. Tillsammans med arbetsgivare, fackförbundet ÖGB, Handelskammaren och Österrikes två stora politiska partier utgör kammaren det som kallas för det sociala partnerskapet. En förhandlingskonstellation som alla är stolta över.

– Om vi har en kris, då fungerar det snabbt. Inom två månader hade vi nya lagar som var anpassade för korttidsarbete på plats 2009, säger Josef Wallner.

– Vi tycker inte att vi har låg arbetslöshet, säger Josef Wallner på på Arbetarkammaren. Foto: Anna Fredriksson

Det är också det sociala partnerskapet som förhandlat fram stöd till arbetsgivare som anställer unga.

– Ungdomsgarantin är en succé och en stor anledning till våra låga arbetslöshetssiffror. Det vore dyrare att låta människor vara arbetslösa – och för den enskilde är det viktigt att göra något, säger Sylvia Ledwinka, på ÖGB, Österrikiska LO.

Modellen gör facket delaktigt på hög nivå i både skattereformer och beslut om utbildningsväsendet. Som lärlingssystemet, som så ofta lyfts fram som förebild i debatten i Sverige. Det är etablerat, och väldigt populärt utanför storstäderna, men måste också reformeras, anser Josef Wallner på Arbetarkammaren. 120 000 ungdomar finns i systemet, men siffran sjunker och det oroar honom.

– Lönerna för färdigutbildade måste höjas. Skickliga arbetare har högre produktivitet än akademiker, men inte tillräckligt höga löner.

Ytterligare en ingrediens i receptet ”låg arbetslöshet” är den starka österrikiska industrisektorn med välutbildade arbetare som till nästan 90 procent arbetar i små företag. Basindustrin har klarat sig relativt bra genom den ekonomiska krisen.

– Vi har många företag som är väl etablerade i sina nischer och marknadsledande. Alla känner till Volvo, men konkurrensen bland biltillverkare är hög. AVL, ett öster­rikiskt högteknologiskt företag som gör styrsystem till bilar, har du aldrig hört talas om. Men alla biltillverkare behöver dem och köper deras produkter, säger Josef Wallner.

Nu går det dessutom bra för Tyskland och det ger Österrike, som exporterar mycket till den stora grannen, draghjälp.

Med alla dessa framgångsfaktorer i ryggen, varför vill ingen av dem Arbetet pratar med se ljust på dagens situation?

Ett av orosmolnen är att österrikarna historiskt sett gått tidigt i ålders- eller förtidspension. Nu inför man 65 år som lagstadgad pensionsålder för både kvinnor och män, offentliganställda såväl som privatanställda. Från 2033 ska 65 år gälla alla. Något som inte ses med blida ögon av Arbetarkammaren.

– Arbetsgivarna säger alltid att vi måste arbeta längre, men ingen av dem anställer någon som är äldre än 55, säger Josef Wallner.

ÖGB och Arbetarkammaren vill att de som anställer äldre ska få en bonus att använda till hälsoprojekt.

– De som inte uppnår målet att 10 procent av de anställda ska vara över 55 ska i stället få betala, säger Sylvia Ledwinka, arbetsmarknadsexpert på ÖGB.

Arbetsgivarsidan är inte förtjust i det förslaget. Handelskammarens inställning är att äldre anställda inte är mer produktiva utan enbart dyrare. De har nämligen högre lön och rätt till längre semester, längre uppsägningstider och längre sjukskrivning som betalas av arbets­givaren.

– Större bidrag till de arbetsgivare som anställer äldre är viktigt och det som är effektivt, säger Gabriele Strassegger på Österrikes Handelskammare.

Ett nytt problem, som seglar upp när arbetslösheten stiger, är den låga a-kasseersättningen, 55 procent av senaste lönen skattefritt.
– För den som har en partner eller pengar på banken är det okej. Men många har svårigheter med den låga nivån, särskilt äldre, säger Josef Wallner.

Den genomsnittliga arbetslöshetsperioden i Österrike är 93 dagar. En väldigt liberal arbetsrätt gör att arbetsgivaren kan säga upp utan någon speciell anledning.

– Arbetsgivarna har skaffat sig dåliga vanor, de säger upp folk och tar tillbaks dem några månader senare. Vi har en obalans i maktförhållandet där arbetsgivarens intressen uttrycks mer effektivt inom det sociala partnerskapet, säger Johannes Schweighofer på arbetsmarknadsdepartementet.

Han är också måttligt förtjust i kompromisserna som det sociala partnerskapet leder till och visar en lång lista över alla justeringar inom arbetslöshetsförsäkringen.

– Som regel reformeras den två gånger per år. Vi förstår inte allt som står här, men vi är ansvariga. Det är så komplicerat att ingen kan läsa det. Det är priset för allt köpslående.

Arbetarkammaren

Institution som inger förtroende

Arbetarkammaren (AK) grundades 1920 när de öster­rikiska fackföreningarna ville ha en motpart till Handelskammaren som fanns sedan 1848. Facken ville ha samma rätt att involveras i lagstiftningsprocessen och de ville ha en trygg ekonomisk bas. Det finns en arbetarkammare i varje förbundsdelstat.

Alla som överhuvudtaget jobbar är obligatoriska medlemmar, fem procent av lönen dras direkt till avgiften. AK ger juridisk rådgivning till medlemmarna, i Wien i 300 000 fall per år, och kan också representera en medlem i domstol. Det gäller inte bara förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare utan också konsumenträttsärenden och frågor som rör socialtjänsten.

AK har högst förtroende bland medborgarna av alla institutioner och är aktiv i den politiska debatten. Banden mellan Österrikiska fackförbundet ÖGB och AK är mycket starka.