När sjukförsäkringen har blivit hårdare tvingas människor med hälsoproblem att ta ut sin ålderspension tidigt. Det kan påverka legitimiteten för socialförsäkringssystemet.

Sedan 2003 har villkoren för att få sjukpenning och sjukersättning skärpts. Under den socialdemokratiska regeringen började det existerande regelverket att tillämpas striktare, och såväl regeringens halveringsmål för sjukfrånvaron som den intensiva debatten anses ha påverkat läkarnas attityder till sjukskrivning. Med den borgerliga regeringens reform av sjukförsäkringen 2008 blev regelverket hårdare, och särskilt villkoren för att få sjukersättning (som tidigare kallades förtidspension) är nu mycket höga.

Under samma period har den andel äldre som blir ålderspensionärer tidigt, redan vid 61–64 års ålder, ökat markant.

– Vi undrade om det fanns ett samband, säger Marcela Cohen Birman, forskare vid Inspektionen för socialförsäkringen (ISF).

Tillsammans med kollegan Christian Andersson har Marcela Cohen Birman undersökt på vilket sätt (alltså med vilket slags försörjning) 60–64-åringar har lämnat arbetslivet under perioden 2003–2010.

För att klarlägga ett eventuellt samband mellan de skärpta sjukförsäkringsreglerna och det markant ökade uttaget av ålderspension i åldrarna 61–64 år har forskarna jämfört två grupper. Den ena består av personer som har haft minst 240 dagar med sjukpenning när de var 54–57 år, den andra av personer som inte har en sådan sjukskrivningshistorik.

Förändringarna under perioden är komplexa, men huvudresultatet är att de 60–64-åringar som har varit sjukskrivna mycket löper en kraftigt ökad risk att lämna arbetslivet som ålderspensionärer jämfört med hur det såg ut 2003. Också risken att vara arbetslös eller sjukskriven med sjukpenning har ökat.

De som lämnar arbetslivet genom att börja ta ut ålderspension har faktiskt blivit fler även i den ”friska” gruppen. Men där är ökningen inte lika påtaglig.

Omvänt har den andel som får förtidspension minskat. Bland de 60–64-åringar som har mycket sjukskrivning i bagaget – uppenbarligen en grupp med svag hälsa – hade 54 procent förtidspension som huvudsaklig inkomstkälla 2003. Sju år senare hade den andelen halverats, till 26,6 procent.

– Att fler lämnar arbetslivet genom tidig ålderspensionering är den ena sidan av myntet, säger Marcela Cohen Birman. Den andra är att det samtidigt har blivit fler i åldrarna 60–64 år som huvudsakligen försörjer sig på förvärvsarbete.

Från 2003 till 2010 har den andel som försörjer sig genom arbete ökat både bland dem som har varit sjukskrivna mycket och dem som inte har det. För de ”friska” 60–64-åringarna har andelen stigit från 65 till 77 procent. Bland de ”krassliga” är ökningen större, från 26 till 49 procent. Medan förtidspension 2003 var den vanligaste försörjningen bland äldre med hälsoproblem är förvärvsarbete numera den främsta inkomstkällan.

– Det är en positiv utveckling att en större andel förvärvsarbetar, säger Marcela Cohen Birman. Men att en större andel också lämnar arbetslivet i förtid är problematiskt, särskilt för låginkomsttagare, som riskerar att få låga inkomster under resten av livet.

Rapporten från ISF antyder alltså en tudelad bild, där en högre andel äldre arbetar, med högre inkomst och kanske också bättre socialt liv som följd – medan de med dålig hälsa, särskilt de som har låg inkomst och kort utbildning, tvingas ta ut sin ålderspension tidigt när förtidspension blivit nästan omöjlig att få.

Att ta ut den inkomstgrundade pensionen redan från 61 års ålder betyder att pensionen blir mycket låg. Och den förblir låg resten av livet: Enligt reglerna ska sänkningen av inkomstpension inte kompenseras av en högre garantipension när personen fyller 65.