Nej, regeringens försök att räta upp sin misslyckade skolpolitik med betyg från fjärde klass föll inte i god jord, varken hos lärare eller hos de forskare som redan konstaterat att tidiga betyg hämmar kunskapsinhämtningen och mer fungerar som en utsortering än en uppmuntran för dem som halkat efter.
Inte heller har de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga eller sänkt moms för hamburgerrestaurangägare lyckats sänka ungdomsarbetslösheten.
Och många frågar sig: Hur påverkas våra ungdomar av skolans och arbetslivets misslyckanden?
Ett oroväckande svar ges i en pinfärsk EU-rapport om ungas villkor i Europa, ”Social situation of young people in Europe”.
Livsvillkoren för svenska ungdomar är på flera områden bättre än i många andra EU-länder.
Men det oroväckande är den snabba negativa utvecklingen i just Sverige, trots att Sverige, som Anders Borg ständigt påpekar, har bland EU:s bästa statsfinanser.
Och om det inte är pengar som saknas, vilket det naturligtvis inte är i ett land som till skillnad från många andra EU-länder klarade sig undan finanskrisen relativt bra, kan Anders Borgs yttrande inte tas som annat än en bekännelse över att det i stället är den egna politiken som har misslyckats.
EU-rapporten tar avstamp i 2007, året efter alliansens valseger. Sedan dess har Sverige tillhört de tre länder där andelen unga som känner sig socialt utestängda från samhället har ökat allra mest. De övriga är Cypern och, på tredje plats, katastroflandet Grekland.
Och självklart påverkar det den mentala hälsan.
I de flesta länder inom EU är den mentala hälsan hos unga en bra bit bättre än hos deras föräldrageneration.
I Sverige är det tvärtom, eller som rapporten beskriver: ”Ett noterbart undantag är Sverige, där unga människor uppvisar sex enheter lägre än den genomsnittliga befolkningen” när det gäller mental hälsa.
Dessutom har läget kraftigt försämrats för just Sverige sedan 2007 och Sverige uppvisar det näst största raset för ungas mentala hälsa. I snittet för övriga EU märks ingen skillnad sedan 2007.
Även när det gäller tillit till andra människor är utvecklingen i Sverige oroande, enligt EU:s rapport.
Medan ungdomar i de flesta länder har en större tilltro till sina medmänniskor än vad föräldragenerationen har tillhör Sverige den sorgliga lilla grupp länder där ungdomars tilltro till andra har rasat. Det förklarar rapporten med att unga i Sverige har fått en lägre livskvalitet än sina föräldrar när det gäller såväl upplevt välmående, socialt utanförskap och fattigdom.
Men dessa skrämmande siffror kan också jämföras med hur mycket ungdomar deltar i samhällslivet på frivillig väg eller genom sport- eller andra arrangerade program. Här återfinns Sverige bland de högst rankade länderna.
I vårt avlånga land är alltså många ungdomar sysselsatta i samhällslivet samtidigt som oroväckande många ungdomar tvärtom känner sig helt utanför.
Hur kommer det sig?
Det skrämmande kanske inte framgår på en gång. Siffrorna känns till och med motsägelsefulla, men förklaringen är lika naturlig som otäck. Ungdomar i Sverige har sedan 2007 alltmer delats i två grupper, de innanför och de utanför.
Det här har också uppmärksammats i andra rapporter. Rädda barnens årliga granskning visar på stora sociala skillnader och även på stora skillnader mellan hur kommunerna klarar de sociala skyddsnäten för unga.
Allt det här borde naturligtvis vara oroväckande siffror för våra politiker.
Och, sorry alliansen, det framstår alltmer som en oframkomlig väg att kasta in redan utdömda knep som betyg från fjärde klass, samtidigt som regeringen fortsätter med sin politiskt styrda gigantiska omfördelning av samhällets resurser, som skattesänkningar i stället för skolsatsningar och miljardbidrag till hamburgerbarernas ägare i stället för en konstruktiv arbetsmarknadsutbildning.
Men det tänds faktiskt också ett litet hopp vid genomläsningen av EU-rapporten.
När det gäller politisk aktivitet utmärker sig nämligen svenska ungdomar med att ha den högsta aktivitet bland alla länder.
Och visst, det är val om mindre än ett halvår. Då måste den stora konflikten upp till ytan: resurser till skola och åtgärder mot arbetslöshet bland unga, eller en fortsatt omfördelning till dem som redan har.
Att fortsätta tramsa med låtsasreformer som betyg från fjärde klass och inte ta våra ungdomars utsatta situation på livsviktigt allvar blir annars det ultimata sveket, vilken regering som än sitter vid makten efter september.
