”Vi är inte värda ett skit”

Ulla-Britt Salomonsson protesterade utanför Centralstationen i Stockholm i december 2011, strax innan SJ tog tillbaka tågstädningen. Foto: JANERIK HENRIKSSON

SJ vann mot sina gamla trotjänare i Arbetsdomstolen. Det var ingen verksamhetsövergång när SJ tog tillbaka tågstädningen 2012. Därmed kunde SJ säga upp 130 tågstädare och handplocka 39 av dem.
Resten blev av med jobbet. Det spelade ingen roll att många hade 20 eller 30 års anställningstid.

– Vi är inte värda ett skit, säger Ulla-Britt Salomonsson, SJ-anställd 1989 och utgallrad 2012.

– Gamla trotjänare fick sluta på grund av arbetsbrist – trots att alla jobb finns kvar. Det är det som är så märkligt, säger Leif Eriksson, SJ-anställd 1980, utgallrad 2012 och tågstädarnas klubbordförande fram till februari.

Bara 39 tågstädare fick jobb hos SJ. Allt som allt anställdes 163 personer. Därmed sänktes medelåldern med 15 år till 34 år. Men domen slår fast att det inte var åldersdiskriminering.

Tre av tio uppsagda tågstädare fick jobb på SJ. Enligt domen krävs en majoritet för att det ska bli tal om verksamhetsövergång.

– Det gör det lätt för en arbetsgivare. Det är bara att låta bli att ta över en majoritet av personalen, så blir det ingen verksamhetsövergång. Jag undrar om det inte krävs förändrad lagstiftning eller bättre kollektivavtal för att skydda äldre arbetskraft. Båda vägarna måste övervägas, säger P-O Fällman, ombudsman på Seko.

Svensk lag, i det här fallet paragraf 6 b i las, bygger på EU:s överlåtelsedirektiv från 2001.

– Direktivet tolkas olika i olika länder. I Holland följer personalen med, konstaterar han.

Varken Ulla-Britt Salomonsson eller Leif Eriksson dög åt SJ. Hans 32 anställningsår räckte till fortsatt anställning på ISS. Hon hade ”bara” 24 år. Det räckte inte, men strax innan SJ tog över i januari 2012 fick hon en tillfällig anställning på ISS.

– Jag hade tur. Flera som var före mig på turordningslistan tackade nej. I slutet av mars 2012 blev jag fast anställd, men jag blev av med några lediga dagar och ett tillägg på 1 300 kronor. Jag känner mig ändå priviligierad jämfört med dem som sitter hemma utan jobb. De är förtvivlade, säger hon.

Trots nederlaget tycker Leif Eriksson att det var rätt av Seko att gå till domstol.

– Både för medlemmarnas skull och för att markera. SJ hängdes ut för hur de behandlar sina trotjänare. Det var inte mer än rätt. SJ har blivit en av de värsta i klassen när det gäller att trixa. Om ett företag lyckas följer de andra efter. Det är en utmaning att få stopp på det här, anser han.

Andreas Rosén är Sekos klubbordförande på ISS i Göteborg. Där fick nio av 17 uppsagda tågstädare nytt jobb på SJ. Av de övriga gör några inhopp som timanställda på ISS. Andra är arbetslösa.

– Det hade varit skönt med en dom i arbetstagarnas favör i stället för en dom som ger arbetsgivarna klartecken att välja och vraka, säger han.