Byggnads – ett hot mot den svenska modellen

I avtalsrörelsen 2013 tecknade Byggnads och Sveriges Byggindustrier ett treårsavtal och tillsatte en arbetsgrupp om ”ordning och reda” i byggbranschen. Den 14 februari presenterade arbetsgruppen, där bland annat Byggnads chefsjurist ingick, sin rapport som bland annat innehöll förslag om tydligare entreprenadkedjor och bättre kontroller av underentreprenörer genom bland annat närvaroliggare. Bläcket på rapporten hann knappt torka förrän Byggnads körde över sina egna i arbetsgruppen, förkastade rapporten och sade upp byggavtalet. Från 1 april kan Byggnads ta ut sina medlemmar i strejk. Byggnads nya krav om ett så kallat ”solidaransvar” i byggsektorn strider mot både EU-rätten och svensk konkurrenslagstiftning.

Den svenska modellen bygger på att arbetsgivare och fackföreningar kan representera de intressen man vill företräda. I grunden måste parterna därför vara attraktiva för sina målgrupper så att både företag och arbetstagare väljer att omfattas av kollektivavtalen. Minskar representativiteten och når en alltför låg nivå kommer modellen inte att fungera. Vi riskerar i stället att arbetsmarknaden i Sverige liksom i de flesta andra europeiska länder i betydligt större grad styrs av lagstiftning i stället för överenskommelser mellan parterna inom olika branscher

För att säkra representativiteten måste de fackliga organisationerna i sitt arbete med kollektivavtalen balansera medlemmarnas intressen med företagens behov av att bedriva verksamheten på ett effektivt och lönsamt sätt. Annars riskerar man att företagen väljer att stå utanför kollektivavtalssystemet och att kollektivavtalens verkan utarmas.

Byggnads har under en lång period agerat på ett sätt som allvarligt skadar kollektivavtalens ställning i byggbranschen. En aggressiv facklig politik har kraftfullt bidragit till att 60 000 av byggbranschens 90 000 företag står utanför kollektivavtalssystemet. Även om de allra största företagen fortfarande är organiserade så arbetar 100 000, av totalt 320 000, anställda i företag som inte omfattas av kollektivavtal. Detta beror på att Byggnads agerande är sådant att allt fler företag vill undvika att ha med Byggnads att göra. Sakta men säkert tappar kollektivavtalet sin inverkan på byggbranschen.

Medlemsutvecklingen i Byggnads går åt samma håll som företagens anslutning till kollektivavtalssystemet. Från som mest 150 000 medlemmar är Byggnads nu nere i 100 000, varav 75 000 yrkesverksamma. Hur har ett av Sveriges starkaste fack hamnat i situationen att de anställda vill undvika att ha med Byggnads att göra?

I sitt arbete med att skapa utrymme för en konflikt som syftar till att även fortsatt kunna ha greppet om lönebildningen kan Byggnads så klart inte hänvisa till lönerna och löneutvecklingen. Därför förfaller man till direkt vilseledande propaganda om hur illa det står till på svenska byggarbetsplatser. Trots att vi kan redovisa att alla lönetvister gäller mycket höga löner hävdar Byggnads att Byggindustriernas medlemsföretag utnyttjar arbetskraft under slavliknande förhållandet utan att kunna visa på ett enda konkret exempel.

Byggnads agerande kan främst beskrivas genom hur de driver lönerna inom byggbranschen. I enlighet med kongressbeslut ska bygglönerna vara 25 procent högre än industrilönerna. Högre lönehöjningar än för alla andra pressas fram inte minst genom att en stor andel av arbetet sker på ackord. Ackord som omförhandlas fyra gånger om året och där Byggnads medlemmar inte tvekar att driva frågorna till tvist och genomföra maskningsaktioner för att sätta press på företagen. Som exempel kan nämnas att under de senaste fyra åren har Byggnads haft 2 750 lönetvister med Byggindustrierna. Beror det på att Byggindustrierna är omöjliga att arbeta med? Under samma fyra år har Byggindustrierna bara haft 49 tvister med de övriga fyra fackförbund man har avtal med. I ett förbund med en lägsta lön på 24 500 har bara enstaka tvister gällt löner under 28 000 medan 85 procent av tvisterna gällt löner mellan 29 000 och 35 000.

Byggnads mål är hela tiden att tvinga fram en löneutveckling som är mycket högre än vad metallarbetare, handelsanställda och kommunalarbetare får genom sina avtal. Så behåller ett mansdominerat höglöneförbund sin position trots allt tal om solidaritet med låglöneförbunden inom LO. Inte undra på att företag vill undvika att ha med Byggnads att göra.

Eller ta arbetsmiljön som ett annat exempel. Byggnads har i år drivit annonskampanjer med temat att det dör en byggarbetare per månad i Sverige. För att få till de nivåerna har man använt statistik som går tillbaka till 1960-talet då det dog under 300 personer om året i arbetsolyckor i samtliga näringar i Sverige. I själva verket avled 33 personer i Sverige under 2013 och ingen av dem arbetade under byggavtalet i byggindustrin. Det är mycket viktigt att driva ett arbete för att ytterligare minska antalet olyckor i Sverige, men vi tillhör redan de allra bästa i Europa och inget annat land har lägre antal olyckor i byggindustrin än Sverige.

Byggnads låter dessutom påskina att Byggindustriernas arbetsplatser översvämmas av utländsk arbetskraft med mängder av utstationerade byggnadsarbetare med sämre villkor än de som är anställda i Sverige. I själva verket ligger andelen utstationerade runt 1–2% procent av antalet anställda och flertalet utstationerade har svenska kollektivavtalsvillkor.

Sättet att vilseleda är tyvärr ett uttryck för en fackförening som gått helt fel i sin ambition att bevara sin makt över lönebildningen för att säkra en högre löneutveckling än andra.

Företagen som Byggnads höjer stridyxan mot är de som garanterar minilöner på över 24 000 kr per månad, det vill säga mer än snittlönerna för de allra flesta av LO:s avtalsområden. Det är företag som erbjuder en bra arbetsmiljö och tar fighten för schysta villkor på sina projekt. En gemensam arbetsgrupp har kommit överens om vad som krävs för att bli ännu bättre på att stänga kryphålen för icke seriösa företag.

I stället för att vilseleda och blåsa till strid borde Byggnads agera som en ansvarstagande fackförening och seriöst ta sig an arbetet hur vi kan få företag och medarbetare att vilja ha kollektivavtal och att inte undvika att ha med Byggnads att göra.

Christer ÅgrenChrister Ågren
vice vd Svenskt Näringsliv

Läs också:

Byggnads förhandlar om nytt kollektivavtal

Förhandlingar om nytt byggavtal har satt igång

Arbetet Debatt

Kommentera den här artikeln

  • Tobias

    Den svenska modellen bygger på samförstånd och dem överenskomelser som gjorts i historiskt perspektiv
    (saltsjöbadandan, b la.) och inte med krigshandlingar som svenskt näringsliv nu håller på med.

    Skärpning nu! Ingen är tärande, utan alla behövs. Kedjan är inte starkare änvad den svagaste länken klarar.

  • Haakan_J

    Tobias: ena parten har sagt upp avtalet och hotar med konflikt, andra parten skriver en debattartikel. Vad av detta är det du kallar för ”krigshandlignar”?

  • Simsalablunder

    ”löneutveckling som är mycket högre än vad metallarbetare, handelsanställda och kommunalarbetare ”

    Utmärkt att Byggnads går före och pressar upp de sedan länge stagnerade lönerna.
    Som vanligt förstår inte vice vd för Svenskt Näringsliv Christer Ågren att byggnadsarbetarnas löner spenderas till största del i den svenska inhemska ekonomin, och håller genom det uppe efterfrågan i en massa branscher.

    Vi kan vara tämligen säkra på att vice vd Christer Ågren och de ägare han företräder inte gör det i samma omfattning, som andel av sina inkomster.

    Så Byggnads tar, till skillnad mot Svensk Näringsliv, stort ansvar för svensk ekonomi och dess efterfrågan.

    • Anders

      Simsalablunder har löst frågan. Om vi höjer lönerna med några hundra procent så fixar vi den inhemska efterfrågan och alla kommer på grön kvist. Men inte nog med det, borde vi inte också förbjuda grävskopor vid t.ex. vägbyggen? Istället borde alla använda spadar – då kommer det nämligen att krävas ännu fler som jobbar för att åstadkomma samma resultat – vips, arbetslösheten är som bortblåst. Simsalablunder, du borde verkligen få nobelpriset i ekonomi!

      • Simsalablunder

        Synnerligen tramsigt in absurdum-argument av Anders, som vittnar att kunskap om hur ett lands ekonomi fungerar är helt frånvarande. Ingen annan än Anders har talat om lönehöjningar på flera hundra procent. Ingen har annan än Anders har heller så usel fantasi att komma fram till vilka typer av jobb som kan utföras när efterfrågan är tillräckligt hög i ekonomin.

        Det har hittills löst sig, eftersom det då också finns pengar att tjäna för den som vill slå mynt av den ökade efterfrågan som uppstår när människor har råd att spendera.

        Man kan istället för Anders usla förslag, direkt öka antalet anställda inom offentlig sektor, där det finns stora behov av fler människor. Det ökar efterfrågan i ekonomin, som är direkt märkbart i den privata sektorn. För det är där dessa anställda spenderar sin lön.

        Något Nobelpris i ekonomi finns f.ö. inte. Det finns bara ett pris som heter Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Det priset är ett policyverktyg för en viss typ ekonomisk politik, och inte ett pris för ekonomisk vetenskap, och platsar inte bland nobelprisen i övrigt.

  • 5612

    Så talar en ledare för en organisation som ekonomiskt stödde det Lettiska företaget Laval un Partneri när de stämde Byggnads för att de tog strid och ville ha kollektivavtal. Den mannen har verkligen en förmåga att tala med två tungor!

  • Ordning och reda!

    Har Herr Ågren verkligen läst rapporten?
    För dom av er som kanske inte orkat gå igenom rapportens alla 98 sidor så avslutas den med att:
    ”Inom gruppen föreligger oenighet i flera rättsliga och lämplighetsinriktade frågor när det gäller den skisserade modellen av ett solidaransvar. Gruppen har därför inte kunnat enas om något förslag utöver en kollektivavtalsreglering om transparans.”
    Alltså är dom inte överens om ett huvudentreprenörsansvar, utan bara att vissa befintliga detaljer kan ”putsas” lite grann.
    Att BI’s företrädare påstår ett dom är överens i hela frågan är ett skämt och ett desperat sådant.
    Att Ågren kommenterar Byggnads medlemsantal när strax över hälften av BI’s egna medlemsföretag vill ha ett huvudentreprenörsansvar känns också desperat.
    Att invänta en generellt skriven lagstiftning för alla branscher som tidigast kommer om 2 år blir fel när vi redan nu kan anpassa en avtalstext till vår egen bransch.
    Ordning och reda!