Martin Klepke webbledartopp

I en ny rapport föreslår LO-ekonomerna en ny bred skatteuppgörelse där partierna inte bör ducka för att vissa skatter kan behöva höjas.

Det är bra. Numera är det inte heller en särskilt avvikande uppfattning.

Även Anders Borg har uttryckt att det kan behövas skattehöjningar för att rädda välfärden, till synes naivt okunnig om att alliansens egna skattesänkningar är det som har förorsakat dagens välfärdshaveri.

Nu måste vi dock komma ihåg att det är valår, vilket gör LO-ekonomernas krav på en långsiktigt stabil överenskommelse än mer nödvändigt.

Förtroendet för alliansregeringens och moderaternas vilja att hålla skatten så stabil att välfärden räddas även när det inte är valår är lågt, så visst ligger det mycket i Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvens formulering om att skattesänkningar ligger i moderaternas gener. Eller åtminstone i moderaternas ideologi.

I annat fall vore ett första steg ganska givet; att ta tillbaka alliansens eget femte jobbskatteavdrag och undvika de nedskärningar och de lån som skattesänkningen annars orsakar.

LO-ekonomernas förslag är att ta bort den mängd av undantag som finns i beskattningen av höginkomsttagare och ersätta jobbskatteavdragen med ett grundavdrag vilket skulle göra beskattningen betydligt mer fördelningsmässigt rättvis för alla löntagare.

Ett stort problem med dagens skattesystem är att alliansen alltmer har frångått en grundläggande politik att inrikta sig mot breda och fasta skattebaser.

I klarspråk betyder det att alla stater vanligtvis beskattar sådant som folk inte så lätt kan flytta på.

Paradexemplet är fastigheter där Sverige numer utgör glasslandet nummer ett för dem som har en del av sin förmögenhet investerad i slott och villor.

Så gott som alla övriga OECD-länder har insett att ingen engelsman flyttar sin villa till exempelvis Mexiko bara för att de har lägre fastighetsskatt där.

Det verkar dock inte alliansregeringen ha insett. Den vid det här laget i internationell jämförelse extremt låga svenska fastighetsskatten är i dag ett unikum. Det är dock svårt att snabbt ändra en skatt som fastighetsskatten.

Bättre är, resonerar LO-ekonomerna, att göra beskattningen av konsumtion enhetlig, till exempel med momsen.

Där fanns en gång i tiden en bred samsyn. I den skatteöverenskommelse som alla partier utom vänsterpartiet ställde sig bakom 1900/1991 bestämdes att Sverige ska ha en enhetlig moms på 25 procent på alla varor och tjänster.

Allt rasade ganska snabbt, och i dag är överenskommelsen uppbruten med mängder av undantag.

Både fastighetsskatten och momsen är två traditionellt stabila skattesatser som varje lands ansvariga politiker ser till att de kan ligga till grund för skolor, sjukvård och omsorg av hög kvalitet.

Alternativet, då ett land bryter upp denna fasta inkomstbas som grund för välfärden, ser vi med all tydlighet i Sverige i dag.

Men, och det är ett stort men inför Sveriges framtida finansiering av välfärden, den allra viktigaste inkomstkällan för välstånd både för oss själva och för kommande släkten är att så många som möjligt har ett arbete, anser LO-ekonomerna.

Som Arbetet tidigare har redovisat går staten miste om närmare en miljard kronor per månad i uteblivna inkomster bara för de 77 000 ungdomar som enligt Arbetsförmedlingens rapport i tre år har befunnit sig i totalt utanförskap utan att vare sig ha arbete, studier eller praktik.

Vi har i dag åtta procents arbetslöshet och en sysselsättningsandel som har sjunkit.

Där, menar LO-ekonomerna, behövs den avgörande insatsen för att trygga framtidens välfärd.

Det är få som kan avfärda den slutsatsen.