Snacka om sifferlösa avtal – det gynnar alla

Sifferlösa avtal blir allt vanligare. Nu bjuder Saco in de andra facken till rundabordssamtal om hur arbetstagarnas intressen bäst tillgodoses. Det skriver Saco-P, Saco-S och AkademikerAlliansen.

Utvecklingen mot allt fler så kallade sifferlösa avtal är en realitet. Åsikterna om dess fördelar och nackdelar går däremot isär. Tonläget i debatten har höjts men vi måste se till att det övergår till konstruktiva samtal. Vi i Saco-P, Saco-S och AkademikerAlliansen är övertygade om att avtal utan centralt bestämda löneökningsnivåer gynnar såväl våra medlemmar som arbetsgivarna och att de stärker samhällsutvecklingen i stort. Vi menar att olika typer av avtal får plats i den svenska lönebildningen.

Avtal utan angiven löneökningsnivå är en framgångsrik modell som gynnar våra medlemmar och verksamhetens effektivitet och produktivitet. Avtalens syfte är att lönebildningen ska vara ett verktyg för att nå målen för verksamheten. Då ska lönerna sättas lokalt, så nära själva arbetet och individen som möjligt. Chefen och medarbetaren ska genom lönesamtal komma överens om ny lön. Löneprocessen ska utgå från verksamhetens förutsättningar och medarbetarens skicklighet och resultat.  Individens möjligheter att påverka sitt eget lönekuvert ökar incitamenten för en fortsatt utveckling av verksamheten. Den lokala lönesättningen ska förstärka insikten om att medarbetarna är den viktigaste investeringen för att verksamheten ska utvecklas.

Men avtalen kräver tillit. Det är avgörande att det finns en tillit mellan arbetsgivare, medarbetare och fackliga organisationer. Arbetsgivaren måste stå för ett tydligt ledarskap och visa att man ser sina medarbetare och att resultat belönas. De fackliga organisationerna finns hela tiden med, men chefen måste bära huvudansvaret.  Varje medarbetare ska vara informerad om på vilka grunder lönen sätts och hur man själv kan påverka lönen. Arbetsgivaren måste se till att cheferna har inflytande över lönesättningen och en gedigen kunskap och kompetens för att genomföra en bra lönedialog.  Att använda avtalet på rätt sätt blir en vinstlott både för arbetsgivaren, de anställda och för hela Sveriges utveckling.

Men visst finns det utmaningar. Vi har sett att vissa arbetsgivare inte förstått intentionen i avtalet. Kanske, av ren okunskap, använder siffror och procentsatser som utgångspunkt i löneprocessen i stället för att prata om verksamhetens mål och resultat, kompetensförsörjning på kort och lång sikt och medarbetares kompetens och resultat kopplat till löneutvecklingen. Detta måste förändras och vi är övertygade om att det är möjligt då det finns mycket att vinna på att låta avtalet verka fullt ut.

När lönebildningen sker lokalt är det naturligt att löneläget och löneutvecklingen varierar mellan olika individer och grupper, olika arbetsplatser och rent geografiskt. Sifferlösa avtal innebär inte automatiskt att löneökningarna blir större. Däremot kan det bli större variation. Sverige är ett litet, handelsberoende land och medvetenheten om att löneökningarna ska hållas på realistiska nivåer är stark. Ingenting pekar mot att löneökningsnivåerna seglar iväg långt över det så kallade märket.

Det finns ett motstånd mot löneavtal utan centralt bestämd nivå, framför allt från LO-förbunden. Vi respekterar det, men kräver samtidigt respekt för vår väg. Sverige behöver en stabil lönebildning och vi vill inte att motsättningarna på arbetsmarknaden ska växa.

Vi behöver kollektivavtal som möter ett arbetsliv i en globaliserad värld och som stödjer ett innovativt klimat. Kollektivavtal där individers drivkrafter stimuleras och goda prestationer belönas bättre.

Vi får inte blunda för utvecklingen. Därför behövs samtal om hur dagens och morgondagens avtal ser ut.

Den svenska modellen med överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter i kollektivavtal är en genial idé, men den måste ständigt förnyas och anpassas efter den verklighet vi lever i. Vårt gemensamma ansvar är stort och därför bjuder vi in till rundabordssamtal.

Lena Emanuelsson, ordförande Saco-S styrelse

Mikael Rosengren, ordförande Saco-P:s styrgrupp

Eva Lindquist, ordförande AkademikerAlliansens förhandlingsdelegation

 

Läs också:

Utfallet för 2013: + 2,5 procent på lönerna

Sifferlösa avtal sågas av industrifacken

Arbetet Debatt

Kommentera den här artikeln

  • Pingback: Snacka går – ju men hur gör man? Individuell lön i fokus för debatten | Ledarna bloggar om ledarskap och chefsfrågor.()

  • Mr_L_A_M_Andersson

    Jag är skeptisk!
    Kommuner och landsting törs inte värdera någon grupp högre än någon annan, ergo ett sifferlöst avtal ger den gruppen lika som någon annan som har sifferbestämt avtal, helst som den grupp som får minst. Det må vara hänt att det på micronivå, på individnivån mellan chef-medarbetare, är mycket bra med en dialogmodell som lägger fokus på att verkligen förklara och motivera löneökningen. Men på macro-nivå måste det finnas ett stort mod och ansvarstagande där en politiskt styrd organisation ska lyckas värdera en grupps ”värde och prestation” högre än en annan grupps. Det har ”nästan” aldrig hänt, så vad är då bra med modellen?

  • Lars Dahl

    Att ha som vi har i vårt kollektivavtal där man har en ”stödlösning” som gäller om man inte kommer överens lokalt tycker jag är bra! Att ha som vi har lokalt att man MINST ska dela ut en viss summa till fackliga kollektivet hindrar inte arbetsgivaren att ge precis den löneökningen de vill. Det finns ingen övre gräns i speciellt många tjänstemannaavtal (förstår att de behövs individgarantier inom LO) men ändå delar inte företagen ut mer än absolut minimum. Att ha en nedre gräns för att garantera att det blir någon löneutveckling tycker jag är bra, att ha sifferlöst tror jag inte på för då blir det väldigt små löneökningar i alla fall inom vår bransch som är försäkring och finans!

  • Pingback: De sifferlösa avtalen blir allt fler | Görans tankar och bagateller()

  • http://batman-news.com Roman Kaplanski

    Det är tragiskt att de största arbetsgivarna Kommun och Landsting har sämsta löneutveckling och får göra det ännu sämre. Dessutom kallar facket att det är ett jobb de gör nu. Många stannar i facket bara för att det garantetrar minimala löneökningar. Om man går ur facket kan arbetsgivaren få ännu bättre ansvar för löneutvecklingen tolkar jag det.