Uppskattande blickar på David Wallins guldmedaljmålning ”Vid Arilds strand” i Los Angeles 1932.  Foto: AP

På 700-talet före vår tideräkning inleddes traditionen med idrottsspel i staden Olympia vart fjärde år. Man tävlade i bland annat friidrott, boxning och brottning. Med romarrikens övertagande upphörde de antika olympiska spelen men inspirerad av dem drog fransmannen Pierre de Coubertin i gång den moderna olympiska rörelsen. De första spelen hölls i Aten 1896. De Coubertin såg idrotten som en väg att återuppväcka antika skönhets- och harmoniideal, ena mänskligheten och stärka nationalismen. I en av sina böcker skrev han:

”För att uppnå våra mål i vår sekulära tidsålder, fanns det bara en religion att tillgå. Den nationella flaggan, symbolen för den moderna patriotismen som restes för att ära den vinnande idrottens seger – det var det som kunde hålla vår tro vid liv i den nya, brinnande eldstaden.” 

Men inte bara idrotten skulle bidra till att förverkliga Coubertins ideal. Mellan 1912 och 1948 fanns grenarna litteratur, måleri, arkitektur, skulptur och musik på OS-programmet och kallades kulturgrenar. Den förste vinnaren i litteraturgrenen blev Pierre de Coubertin själv med sitt under pseudonym författade ”Ode till sporten”.

Svenska kulturutövare var skeptiska men till OS 1932 skickade man utställningsmaterial utom tävlan, av bland andra Carl Eldh, Isaac Grünewald och Maud von Rosen. På grund av ett missförstånd (eller en vantolkning) kom verken ändå att delta och konstgrenen vanns av svenske David Wallin. 2001 såldes det vinnande konstverket, Vid Arilds strand, för 36 000 kronor på auktion. Guldmedaljen från OS gick samtidigt för 42 000 kronor.

Eva-Lotta Hultén