Nyheter

Aldrig har så få dött på jobbet som 2013

Aldrig har så få människor omkommit på jobbet som 2013. Men för en grupp pekar kurvan åt ett mer dystert håll. 7 av de 33 personer som miste livet på sitt arbete var lastbilschaufförer.

Samtidigt som allt fler svenskar arbetar dör färre på jobbet. Aldrig har så få omkommit på jobbet som under förra året. Vare sig till antalet, eller som andel av dem som jobbar.

– Vi kan konstatera att det förmodligen blir den lägsta siffran någonsin, säger Kjell Blom, statistiker på Arbetsmiljöverket.

Mycket mer än så vill han inte säga i dagsläget eftersom allt material inte är färdiganalyserat än. Det är dock högst osannolikt att totalsumman för dem som dog på jobbet 2013 skulle ändras.

33 för många, men ändå 12 färre än året innan då det också talades om en rekordlåg nivå. Och ännu längre från de mörka åren 2005 till 2008 då i snitt 70 människor dog på jobbet varje år. Det vill säga fler än en i veckan.

Sten Gellerstedt, arbetsmiljöexpert på LO, anser att nedgången är fackens och skyddsombudens förtjänst. Han säger att facken agerat blåslampa, särskilt inom riskbranscher som bygg, skogs- och lantbruk. Och att de stora, seriösa arbetsgivarna har lyssnat.

– Det här är en gammal klassisk gren där vi är duktiga. Nu har vi fått genomslag. Samtidigt har det också kommit nya regler för byggbranschen med högre krav på planering och samordning av arbetsmiljön, säger han.

För tidigare har de som jobbat inom bygg, lant- och skogsbruk varit hårdast drabbade när det gäller dödsolyckor på jobbet. 2007 stod lantbruk/skogsarbetare och byggnadsarbetare för nästan hälften av dödsolyckorna.

Nu ritas kartan om. Förra året fanns bara en lantbrukare med i dödsstatistiken. Och ingen som hamnar i kategorin ”byggnadsarbetare”.

I stället är det chaufförer som lever farligast på arbetstid. 7 av de 33 som dog på jobbet förra året var lastbilschaufförer. Eller 21 procent – jämfört med 7 procent för fem år sedan.

– Priserna pressas hela tiden inom transportbranschen. Speditörer bjuder under varandra och det ska hinnas så mycket som möjligt för att det ska gå ihop. I slutändan är det konsumenterna som kräver att allt ska vara så billigt som möjligt. Företagen pressar där de kan. Och enklast verkar vara tillverkning och transport.

Det säger Hanna Fange, långtradarchaufför på Scania transportlabb. Själv kör hon för en schyst åkare utan press, säger hon. Men hon möter många chaufförer som jobbar under helt andra villkor på vägarna.

– Stora företag plockar in utländsk arbetskraft som får stressa ihjäl sig för inga pengar. De får köra med dåliga däck och dåliga bilar och riskerar väldigt mycket.

Hon kallar det vidrigt.

– Inte att det kommer chaufförer från andra länder. Jag förstår dem fullt ut. Problemet är att vi konkurrerar på olika villkor. De gör samma sak som vi men får inte alls lika mycket betalt.

Hon får medhåll av Kerstin Norén-Dahlström, regionalt skyddsombud på Transports avdelning i sydöstra Sverige.

– Låglönechaufförer pressar ner priserna, vilket drabbar svenska åkerier som måste gå ner i pris för att överleva. I slutändan drabbar det chaufförerna som måste köra så mycket som möjligt.

Hälften av dem som dog på jobbet var 55 år eller äldre. Men även här sticker chaufförerna ut.

De allra yngsta som dog på jobbet förra året var båda lastbilschaufförer. En 21-årig man vars ekipage välte ner i en ravin. Och en 22-årig kvinna som körde av vägen.

– Det är ett machoyrke. Mycket handlar tyvärr om att hävda sig. Att dra på lite, oavsett väglag, för att inte ses som en nybörjare. Som kvinna måste du dessutom salltid vara lite bättre för att ses som lika bra som en man, säger Hanna Fange.

Hon säger att det är jättesvårt att inte låta sig hetsas av åkeriet eller kollegerna.

– Man vill ju vara duktig. Men tänk på att det är så mycket bättre att du själv, och grejerna, kommer fram.