Det svenska systemet för arbetskraftinvandring skiljer sig från övriga EU-länders.
– Det har varit ett systemskifte som saknat motstycke i EU, säger Bernd Parusel på Migrationsverket.

Sverige simmar emot EU:s migrationsström. Trenden runt om i Europa är att peka ut vissa grupper som behövs. Det gör EU-länderna i de flesta fall genom att inrätta kvoter, poängsystem eller lista vilka yrken där arbetskraftinvandring är tillåten. Poängen är att skapa ett system för att få in högutbildade.

I Sverige är det sedan 2008 tvärtom. Då infördes, enligt OECD, världens liberalaste system där arbetsgivarna, inte myndigheterna, avgör hur många utanför EU som ska få komma och jobba i Sverige.

– Trots att systemet är öppet och mycket marknadsliberalt har det inte lett till någon dramatisk ökning av antalet arbetskraftsinvandrare, säger Bernd Parusel på Migrationsverket.

I dag presenterade han en rapport som myndigheten skrivit åt det europeiska migrationsnätverket EMN.

När förändringen gjordes i december 2008 kom nästan 14 300 arbetskraftsinvandrare till Sverige. Förra året, 2012, var motsvarande siffra drygt 18 500.

Rapporten som handlar om hur olika länder har lyckats locka högutbildad arbetskraft visar att trots det liberala systemet i Sverige, som gör att lågutbildade från andra länder riskerar att konkurrera med låga löner, så har andelen högutbildade arbetskraftsinvandrare ökat.

Enligt Migrationsverket steg den från 15 procent till 26 procent mellan 2009 och 2012.

Inom arbetarrörelsen finns starka kritiker som pekar på fall där utländska arbetare lurats och till och med betalas för att komma hit.

Thord Ingesson på LO sa att en förklaring till ökningen har att göra med att Migrationsverket har skärpt villkoren för låglönebranscher som bärplockning, hotell och restauranger.

– Migrationsverket har insett problemet och det är bra.

Thord Ingesson är kritisk till flera delar i den nuvarande lagstiftningen.

– Att människor betalar för att få ett erbjudande om jobb är ett gigantiskt problem, säger han.

Det finns flera fall där utländsk arbetskraft har berättat att de tvingats betala över 100 000 kronor för att få ett erbjudande om jobb i Sverige.

Ett exempel är den stora hamburgerkedjan där cheferna misstänktes för att sälja arbetstillstånd till personer utanför EU. Åtalet lades dock ned.

– Det gjordes när att arbetstagare drog sig tillbaka eftersom de var oroliga att bli anklagade för bestickning i och med att de hade betalt för att få ett jobb.

Enligt Thord Ingesson har arbetare inom låglönebranscher svårt att hävda sina rättigheter eftersom de riskerar att åka ut ifall de ställer krav. Blir de uppsagda har de tre månader på sig att hitta ett jobb. Lyckas de inte måste de åka hem.

Karin Ekenger på Svenskt Näringsliv håller med att det finns problem och att det är befogat med fler kontroller av företag som missköter sig. Hon vill dock behålla grunden i det svenska systemet för arbetskrafstinvandring.

Just nu håller alliansen och Miljöpartiet på att ta fram ett förslag om hur regelverket ska förändras. I det förslag som diskuteras ska Migrationsverket bland annat få större möjligheter att kontrollera företag.

Både LO och svenskt Näringsliv har kommit med sina synpunkter.

Alejandro Firpo på justitiedepartementet har läst fackets och arbetsgivarnas påpekanden. Hans tolkning är att båda är positiva till en global migration, och att båda ser en demografisk utmaning där vi riskerar brist på arbetskraft i framtiden. Men
trots att utgångspunkterna är likartade står fack och arbetsgivare ändå i olika ringhörnor i debatten.

– Min poäng är att frågan om arbetskraftinvandring är ren och skär politik, säger Alejandro Firpo. Lösningarna ser de helt olika på. Arbetsgivarna vill att de själva ska få bestämma vilka som ska komma till Sverige medan facket vill att myndigheter och fackliga organisationer ska ha ett större inflytande.