Som en kuslig repris från händelserna 2004 demonstrerar nu enligt pressuppgifter 350 000 personer i Ukrainas huvudstad Kiev i protest mot den sittande presidenten Janukovitjs linje att driva landet som en fortsatt lydstat till Ryssland.
Det som just nu händer i Ukraina är därmed en tydlig studie av ideologiernas sammanbrott så länge demokratin sätts på undantag.
Under kommunismen påstods knäfallet inför Sovjet vara ideologiskt. Å ena sidan fanns västs kapitalistiska utsugning och å andra sidan – den rätta sidan – fanns östblockets stöd till de arbetande massorna.
Men efter kommunismens fall var den ukrainska regimen fortsatt undfallande ryssvänlig.
Borta var kommunismen, borta var talet om de arbetande massorna. Ingen talade längre om folkens revolution. Men lydnaden mot Ryssland bestod, och fortsatte under hela 1990-talet.
Omfattande valfusk i presidentvalet 2004 ledde slutligen till stora oroligheter, det som brukar kallas ”den orangea revolutionen”. Den ryssvänlige presidenten Janukovitj tvingades bort och utvecklingen banade väg för en regim som ville låta Ukraina gå sin egen väg.
Men nio år och ett antal regeringskriser senare är Janukovitj tillbaka och med honom är Ukraina också tillbaka i Rysslands ledband.
Få tror att förra veckans beslut av Janukovitj att avbryta handelsförhandlingarna med EU var något annat än ett direkt diktat av Vladimir Putin.
Allt handlar om makt, där Vladimir Putin vill behålla och utöka makten över sin store granne, Europas till ytan näst största land Ukraina.
Men konflikten och de hundratusentals människor som nu ger sig ut på gatan vittnar om en grundläggande sanning som vi kanske ser för lättvindigt på i Sverige.
Det är kampen för rätten att säga sin mening och välja sin egen framtid, det vill säga det vi brukar kalla demokrati.
Ideologierna har kommit och gått, men det ukrainska folkets krav på demokrati består. Och det som i realiteten befäster folks inflytande och möjlighet att påverka är ett oinskränkt och tydligt demokratiskt styrelseskick.
Det som händer och har hänt i Ukraina, upproren mot antidemokratiska regimer, vare sig de har kallats kommunister, nationalister eller reformatorer, visar oss den viktiga sanningen att demokratiska värden är överordnade och en förutsättning för fungerande ideologier.
