Foto: Henrik Montgomery
Inte bara Moderaterna vill vara ett arbetarparti. Även Sverigedemokraterna påstår efter partiets landsdagar att de företräder arbetare.
Det är därför ytterst välkommet att Socialdemokraterna tillsammans med LO i veckan satte ned foten och manifesterar vilken politik för bättre villkor de vill ha på svensk arbetsmarknad.
Svenska kollektivavtal ska alltid gälla, lex Laval ska rivas upp, arbetstagare från tredjeland måste försäkras kollektivavtalsenliga arbetsvillkor och jobberbjudandet för dem som lockas hit måste göras juridiskt bindande.
Lönekonkurrens nedåt och villkorsdumpning måste få ett stopp, menar Socialdemokraterna och LO, och krav på kollektivavtal ska alltid kunna ställas.
Det här är viktiga målsättningar för en bärande politik när alliansregeringen har fallit.
Det är också förslag som ligger mycket långt ifrån vad högerpartiet Sverigedemokraterna slog fast under sina landsdagar. I stället blev det uppenbart att partiet kraftigt lutar sig mot alliansens politik.
Få luras längre att tro att denna politik är en arbetarvänlig politik. De socioekonomiska följderna är tydliga. Alliansens politik har gynnat de redan gynnade och missgynnat arbetarklassen.
Och denna politik skulle aldrig ha varit möjlig utan Sverigedemokraternas aktiva stöd.
Sverigedemokraterna har drivit på för alla fem jobbskatteavdrag, avdrag som införts till priset av sämre stöd till arbetarbarn vars föräldrar inte kan sätta sina barn i fina friskolor, längre vårdköer för de arbetare som inte kan köpa sig en vårdförsäkring och högre arbetslöshet som till största del har drabbat arbetaryrken.
Vidare har Sverigedemokraterna gjort avskyn mot instegsjobb för nyanlända invandrare till en hjärtefråga och kallar det etnisk diskriminering mot svenskar. Men samtidigt stöder Sverigedemokraterna aktivt alliansens neddragningar som lett till en arbetslöshet som är mångdubbelt högre för Sveriges arbetare än de få invandrare som får instegsjobb.
Bara det femte jobbskatteavdraget som partiet lydigt hjälpte alliansen med kostar 12 miljarder kronor för svenska staten.
Det skulle räcka till drygt 20 000 nya jobb om de satsats på direkta statsbidrag.
Att hellre rösta för skattesänkningar som mest gynnar högavlönade är logisk politik från ett högerparti. Det är inte en politik för arbetare.
Som första punkt i Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska program står ingenting om arbetare. Där står i stället att partiet vill ha mer stöd till nyföretagande och höjt starta eget-bidrag. Som Centerpartiet, alltså.
Att Sverigedemokraterna därutöver också vill försämra lagen om anställningsskydd och göra arbetares anställningar mer osäkra är även det logiskt för ett högerparti.
I retoriken vill Sverigedemokraterna, likt Moderaterna, vara ett arbetarparti. I praktiken driver de en högerpolitik.
Men de problem som Sverigedemokraterna rider på är stora.
Arbetslösheten är över åtta procent, ungdomsarbetslösheten är runt 25 procent. I arbetaryrken är arbetslösheten ännu högre.
Maktbalansen mellan anställda och arbetsgivare har under Sverigedemokraternas och alliansens styre vältrats över till arbetsgivarnas fördel, något som lett till lönedumpning och kriminalitet när det gäller f-skattsedel och inhyrning av underleverantörer.
Att Socialdemokraterna nu aktivt och tydligt tar ställning mot det samhälle som Sverigedemokraterna och alliansen har skapat och slår fast att svenska kollektivavtal ska gälla i alla lägen är mycket välkommet.
En liknande arbetarvänlig politik är svår att finna inom Sverigedemokraterna. Där finns endast det paradoxala förhållandet att partiet försöker vinna röster på den otrygghet som de själva varit med om att skapa.
