Vad händer med själen …

… när livsvillkoren förändrats så till den grad som de gjort i vårt genomrationaliserade samhälle, på sistone ännu mer fragmenterat av att informationsteknologins landvinningar brutit ner såväl arbete som privatliv i anonyma fragment?

Och vad händer med jagkänslan när var och en egentligen är oviktig, därför att vem som helst skulle kunna göra samma saker, och förmodligen billigare?

Det uppstår en fundamental känsla av otillräcklighet. Den kan då antingen bekämpas med aktiv likgiltighet eller med en ihärdighet att prestera som till slut leder till utmattningssymptom.

Den första strategin beskrivs i en liten förargelseväckande skrift av det franska anarkistkollektivet Tiqqun: Teorin om Bloom. Den förespråkar i korta filosofiska texter, fulla av humor och överdrifter, ett systematiskt avstående från att bli engagerad. Inre tomhet lanseras som ett motvärn mot den föregivna meningslösheten i uppdragen som anställd, arbetslös, konsument eller medborgare.

Ett av de många föredömen som åberopas är kontorsslaven Bartleby i Herman Melvilles klassiska novell med samma namn: han som plötsligt börjar neka att utföra allt fler arbetsuppgifter, alltid med ickemotiveringen: ”Jag skulle fördra att inte göra det”, för att till slut gå under.

Bartleby är likt många klassiska litterära gestalter outgrundligt användbar till nästan vilka resonemang som helst – kanske extra mycket eftersom han är i total avsaknad av inre liv. Således återkommer han på många ställen i det samtida tänkandet. Senast i den märkliga essä av Buyng-Chul Han som förlaget Ersatz har översatt och givit ut i extra fint utförande. Trötthetssamhället. Där medverkar Bartleby som exempel på den gamla människotypen i det forna ”lydnadssamhället”, som nu ersatts av vårt ”prestationssamhälle”.

”Känslan av otillräcklighet och mindervärdighet eller ångesten för misslyckande ingår inte i Bartlebys känsloekonomi”, skriver Buyng-Chul Han – som trots att han spiller onödigt mycket möda på att det korta utrymme som står till buds polemisera med andra tänkare ger en oerhört intressant och upplysande beskrivning av samtidsmentaliteten, på ett sätt som gör patologier som utbrändhet ovanligt begripliga, med formuleringar som:

”Det särskilda med detta arbetsläger [=vår samtid] är att man är fånge och fångvaktare, offer och gärningsman på samma gång.”

Detta predikament förvandlar hela samhället till ”en autistisk prestationsmaskin”, som det verkar utan räddning eller utsida. Ett Helvete.

Fler böcker av den Koreafödde men tyskspråkige Buyng-Chul Han utlovas, och denna ger verkligen mersmak. Nån borde också ge ut Melvilles Bartleby på nytt. Det finns många som skulle behöva lära känna honom.