Analys. Svenskt Näringslivs förslag till PTK om ett nytt avtal om turordning vid uppsägningar har varit arbetsmarknadens snackis den senaste veckan. Och ibland har tonläget varit högt.

Bland PTK:s medlemsförbund finns starkt kritiska röster till utvecklingen och till de förslag till ökad arbetsgivarmakt som nu finns på bordet. Men få företrädare vill öppet diskutera förslagen eller de olika uppfattningarna som finns inom PTK.

Den helt avgörande frågan inför de fortsatta förhandlingarna är nu, som alltid i PTK-sammanhang, vad Unionen avser att göra i det uppkomna läget.

Som totalt dominerande inom PTK har Unionen ett oerhört stort inflytande – men också ett stort ansvar – över eventuella uppgörelser som i första hand ska binda 750 000 privatanställda tjänstemän till ett nytt avtalat regelverk.

Just nu vill dock inte Unionens ledning, som också är PTK:s ledning, kommentera någonting av förhandlingarna. Arbetets avslöjande av arbetsgivarförslaget bagatelliseras och viftas bort i kommentarer på den egna hemsidan.

I förlängningen påverkas dock hela arbetsmarknaden av en eventuell uppgörelse om omställning och ny turordning som förenar Svenskt Näringsliv, PTK och staten.

Det är därför inte vilket avtal som helst som PTK och Svenskt Näringsliv försöker nå fram till. De sysslar med en av de känsligaste frågorna på svensk arbetsmarknad under de senaste 30 åren – turordningsreglerna inom las.

Den minnesgode erinrar sig de otaliga försök som gjorts att analysera lagstiftningen i allmänhet och turordningsreglerna i synnerhet. Allt för att desarmera den symboliskt laddade frågan. Men ingenting har förändrats.

Ytterst handlar det om makten vid neddragningar och uppsägningar. För att frångå dagens huvudregel – sist in först ut – krävs i dag en överenskommelse med den fackliga organisationen. Då upprättas en avtalsturlista.

Att ändra det förhållandet till att arbetsgivaren vid oenighet ensam avgör vem eller vilka som har tillräckligt god kompetens för kvarvarande arbetsuppgifter möter av självklara skäl mycket hårt motstånd.

Mot den här bakgrunden är det inte särskilt svårt att förstå att rösterna höjs i det fackliga lägret, att oron över arbetsgivarnas utspel och förslag växer och att enigheten sätts på svåra prov.

Att LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson avfärdar arbetsgivarnas förslag som ”helt omöjligt” är heller ingen överraskning. Motsatsen hade varit sensationell.

LO-utspelet ökar naturligtvis trycket på PTK. Och just det är avsikten med tonläge och ordval. LO försöker från sidan påverka slutresultatet så att ett eventuellt avtal inte förändrar maktbalansen på arbetsmarknaden.

 

Läs även:

• Tjänstemän kan förlora las

• Slopad las oroar tjänstemän – och LO

• Unionen: ”Inget är klart”

Tommy Öberg