I en krönika tidigare i höst förut­spådde jag att Stefan Löfven, som typisk högersosse, skulle söka blocköverskridande samarbete efter valet. Men inte trodde jag att han skulle tårta sig själv offentligt och i en DN-debattartikel bjuda de borgerliga att skadeglatt såga en socialdemokrati som lagt sig ner och blottat strupen.

I stället för en tydlig politik vill Löfven skapa en air av ansvar. Ett ord som borde förbjudas eftersom det ingenting betyder eller rättare sagt, det betyder att ingenting göra.

Men jag vill egentligen sätta den ideologiska kapitulationen i ett mycket vidare sammanhang. Jag vill prata tårtning. I samma veva som Löfvens förnedrande frieri fick Jimmie Åkesson en tårta i fejjan och samtidigt drygt 11 procent i en opinionsundersökning. Och Löfvens debattartikel, som berättade att Socialdemokraterna kan tänka sig samarbete med alla utom SD, innebar ytterligare en stor härlig tårta till Åkesson.

Den missriktade moraliska markeringen var en verklig triumf för Sverigedemokraterna som under den maffiga martyrveckan verkligen kunde befästa sin framgångsrika underdogposition. För hos alla dem som ser partiet som främsta och enda motståndare till den politiska elit som växt ihop över deras huvuden var artikeln en riktig världsbildsbekräftelse. När Löfven berättade för väljarna att det inte finns någon ideologisk skillnad mellan regering och opposition, att den stora skillnaden i svensk politik i stället går mellan Sverigedemokrater och Socialdemokraterna, så kunde han lika gärna ta jobb som valarbetare åt SD.

Det är ett sådant fatalt misstag att positionera och profilera sin politik i förhållande till SD. Varje gång vi hör att Sverigedemokrater är rasister och att det är fel med rasism så stärker det den medvetna vänstern men stöter bort alla potentiella SD-röstare. Varför inte bara ta en SD-time-out? Sluta behandla dem som paria, det förstärker bara deras martyrskap, behandla dem inte alls. Socialdemokraterna borde i stället analysera varför SD växer i opinionsmätningar trots att medierna varje dag talar om för oss att det är fel med rasism och att alla partier tar så tydligt avstånd.

Om Stefan Löfven vill samarbeta med borgerliga partier, krympa det politiska landskapet, des­illu­sio­ne­ra alla oss som tror och hoppas på förändring, så måste han ta konsekvenserna av detta. Social­demokraterna begår samma misstag som Sverigedemokraterna när de suddar ut alla politiska konflikter i samhället utom en. Hos SD är huvud­motsättningen ”Vi mot muslimer” och hos Socialdemokraterna ”Vi mot Sverigedemokratiska väljare”.
När det inte finns några ideologiska skillnader mellan Socialdemokraterna och Alliansen så förklarar alltfler människor vårt krackelerande sam­hälle med att det är för stora skillnader i hudfärg. I det samhället vill jag inte leva.Ann-Charlott Altstadt