Alla sprattlar på i sina nät

Efter att ha lyssnat på Sommarprogrammet med Maria Sveland (ett av de bästa denna säsong!)  blev jag nyfiken på hennes böcker. Hennes personliga tilltal, ärlighet, mod och engagemang imponerar på mig och jag gillar henne. Läste raskt Bitterfittan som legat i högen ”oläst” tills nu.

Senaste boken Systrar och bröder handlar om en familj; mamma Anita, pappa Göran, storasyster Nora, Hedda och lillebror Per. Vi följer dem, barnens uppväxt i Norrköping och hur den kommer att påverka dem  som vuxna.

Mamma Anita sköter marktjänsten och har ett  jobb vars lön varken ”gör till eller från” enligt pappa Göran. Som alltså är en skitstövel, tillika alkoholist och har svårt med att visa känslor för sina barn. Föräldrarnas karaktärer hastas över och används mest som en tunn bakgrund till hur livet artar sig för barnen. Kuvad morsa och patriark till farsa.

Relationen mellan syskonen skildras med fler nyanser.  Tonårstidens gnabb och tjafs förändras till de vuxna syskonens ogina attityd till varandra. De är irriterade på  sig själva, varandra och de mönster och roller de vanemässigt går in och ut i.  Alla sprattlar på i sina nät och försöker desperat att leva livet annorlunda än det som deras föräldrar gjorde. Till vilket pris som helst!  Och håller bara syskonkontakt när de måste.

Går det att hitta ett jämlikt förhållande? Varför är det så svårt att nöja sig med det man har? Det funderar Nora över när hon känner att det pyr i relationen till Henrik, make och far till deras två barn. Hedda och Per lever sina singelliv enligt principen, det gäller att inte blotta sig själv för mycket då blir man sårbar. Partyn, missbruk av droger och människor, spyor och ovädrade rum  är återkommande interiörer  som kanske inte behövt återkomma så ofta,  det är nog tungt som det är… Genom hela berättelsen finns en underliggande sorg och en svärta som räcker gott och väl. Och som inte lättas upp av de tragikomiska situationer syskonen hamnar i som vuxna.

Syskonrelationen är för de flesta den mest långvariga under ett liv. Man kan ta avstånd eller välja att vårda den. Och man kan lämna och vårda… Ett vägval som även uppstår i parrelationer. Men syskon vet var du kom ifrån och delar samma upplevelser, vilket kan vara besvärande. Om man inför sig själv har en förklaringsmodell till varför man blivit den man är, lägger skulden på uppväxtförhållanden  och föräldrar, då kan det bli konflikter.  Syrran eller brorsan kan med samma legitimitet som du hävda att ”så upplevde inte jag det som hände”.

Maria Sveland lyfter som vanligt ett ämne med hög igenkänningsfaktor, väl värt att fundera kring och trots några svackor lämnar jag boken med en stor ömhetskänsla.

Eivor Schultz